Det är väldigt häftigt det här med den evolutionära utvecklingen som vi människor har gått igenom. Från grymtande läten har vi gått till att kunna specificera exakt vad det är vi vill.

Medmänsklighet är något vi har utvecklat och förståelsen för de vi har runt omkring oss har blivit centralt i vår vardag. Vi har alltså utvecklat fantastiska verktyg för att samverka med vår omgivning.

Under slutet av 2016 fick jag möjligheten att delta i ett avtalsövervakningsprojekt inom avdelning 2 och besöka medlemmar och presumtiva medlemmar i deras vardag för att se hur de har det och hur lackavtalet efterföljs. På många arbetsplatser blev jag väldigt bra bemött. Där fanns alltid ett givande samtal på lut, oavsett om det handlade om något bra eller dåligt.

Det var lysande exempel på tillämpning av de där evolutionära verktygen som vi under så lång tid utvecklat. Där fanns en ömsesidig respekt mellan ledning och arbetare.

Utrymmet för konstruktiva samtal var öppet och båda parterna kunde känna av varandra och ha förståelse för varandras situation. Företagen med den typen av klimat har varit de som haft minst problem med frånvaro och minst problem i produktionen.

Med dessa arbetsplatser i åtanke så är det tydligt att det inte är så svårt att hålla sig till avtalet. Det är ju så att om företagen håller sig till avtalet och sjysta villkor så säkerställer det en sjyst konkurrens.

Bryts avtalet så har det väldigt negativa konsekvenser för oss som arbetar. Det har också negativa konsekvenser för de företagare som vill ha en rimlig arbetsmiljö och sund konkurrens företag emellan.

Det har inte bara varit glada miner. Flera arbetsledare har varit ordentligt misstänksamma. Men det är inte så konstigt. Den fackliga närvaron är inte lika konstant så som är mer vanligt inom måleriyrket.

Därför kan det för vissa kanske komma lite oväntat när en företrädare för facket ringer och annonserar att denne ska besöka just deras arbetsplats. Dock har en del släppt sin misstänksamma första inställning när de fått information om vad det gäller. Missköts inte avtalet så finns det ju ingenting att känna sig orolig över.

Sedan finns det de som vägrat att försöka förstå vad det gäller. De har praktiserat en ren vägran av sin evolutionära instinkt och struntar högaktningsfullt i empati och tvåvägskommunikation.

Jag har blivit utskälld för att ha knackat på dörren, förnedrad i fikarum, you name it! Men något som har visat sig är att det oftast inte är någon rök utan eld. På vissa av dessa företag så har ren och skär lönedumpning pågått. Människor som har stått långt ifrån arbetsmarknaden har cyniskt utnyttjats i sin vilja att få arbeta.

Både psykosocial och fysisk arbetsmiljö har blivit lika bortsedd från som den mänskliga utvecklingen. I fikarummen har således stenåldersgrymtande uppmanats och egna idéer nedslagits.

Men varför bör du och jag som har det bra bry oss om något sådant? Vi tjänar det vi ska och arbetsmiljön är helt okej. Finns det förutom empati någon som helst anledning att bry sig?

Tja, vad händer om konkurrensen handlar om att producera billigare och snabbare med mindre omkostnader än vad en säker och lämplig arbetsmiljö kan ge? Vad händer när fler och fler underbetalar sina anställda, struntar i att byta filter, belysning, kolfiltermasker etc. vad händer då med din och min arbetsplats, vi som har det så bra?

Vår förbundsordförande har sagt att förbundet MÅSTE kännas som sitt förbund utifrån medlemmarnas perspektiv. Om vi då skulle strunta i evolutionen och inte bry oss om de inom förbundet eller andra kollegor som har det svårt, hur skulle det kunna vara någons förbund?

Men jag har fått chansen att få vara en del av det arbetet som faktiskt berättigar medlemmar att kunna känna att det är mitt förbund även om det inte finns något som är perfekt.

Något som vi alla måste fråga oss, oavsett om vi vinner på det eller inte är att när det uppdagas att människor sätts i svåra situationer och utnyttjas utav dem med mer makt: Vart tog medmänskligheten vägen?