Förra årets avtalsrörelse hade knappt avslutats när förbundet började förbereda sig för en ny avtalsrörelse. Även för mig som redaktör för tidningen har mycket handlat om förhandlingarna om nya avtal senaste året.

Utöver det är det viktigt att förse er läsare med annan intressant läsning. Ibland har det varit hårt jobb för att räcka till. Jag klagar inte eftersom jag stormtrivs med mitt jobb.

Men nog känns det skönt att det nu tecknats avtal över tre år. Det kan ge oss alla lite arbetsro.

Att de skulle känna sig tvingade att ställa upp på tider de egentligen inte vill annars går jobbet till någon annan.

Helena Forsberg

Måleriföretagen har framfört att förändrade och mer flexibla arbetstider är något som målarna vill ha. Organisationens förslag skulle vara bra för företagen men också underlätta arbetstagarnas livspussel.

Fackets oro har handlat om att den gemensamma överenskommelsen mellan arbetsgivare och enskilda arbetstagare skulle sätta målaren i en situation där den inte vågar säga nej av rädsla för att förlora jobbet.

Att de skulle känna sig tvingade att ställa upp på tider de egentligen inte vill annars går jobbet till någon annan.

Det fanns inget önskemål om att jobba från 5 på morgonen till 20 på kvällen eller delade turer.

Helena Forsberg

Om målarna vill ha flexiblare arbetstider så har de ju möjligheten att framföra det i det demokratiska arbete som görs inom facket inför en avtalsrörelse. Jag har haft insyn i avdelningarnas arbete dit medlemmarna kan lämna sina förslag.

Jag har varit med på det centrala avtalsrådet när avdelningarna samlades för att enas kring avtalskraven. Det fanns inget önskemål om att jobba från 5 på morgonen till 20 på kvällen eller delade turer. Vem vet det kanske kommer ett sånt önskemål och är det tillräckligt många som vill förändra arbetstiderna kanske det är ett avtalskrav från Svenska Målareförbundet framledes.

Men att Måleriföretagen påstår sig ha bättre kunskap om vad fackets medlemmar vill än facket själva, det är fräckt.