• Peter Sjöstrand, vice ordförande och förhandlingschef Målareförbundet. Foto: Tomas Nyberg

Årets avtalsrörelse är nu helt klar för Målareförbundets del. Vi har tecknat ett nytt Måleriavtal, ett nytt Lackavtal, ett nytt Fastigoavtal och ett nytt avtal för landets mätare. Vi har skäl att vara stolta och nöjda.

När jag så här i efter hand reflekterar över den gångna avtalsrörelsen kan jag konstatera att vi på samtliga avtalsområden har lyckats med flera viktiga förändringar och förbättringar för våra medlemmar. Vi har även fått till delar som stärker oss som facklig organisation. Vi flyttar fram positionerna genom att få mer kontroll och inflytande på olika områden vilket är en viktig del i vårt grunduppdrag, att bevaka våra medlemmars intressen.

Det avtalsområde som även i år sticker ut lite extra är Måleriavtalet där vi än en gång möttes av en illa förberedd motpart som dessutom under förhandlingarna hade uppenbara problem med att utveckla sin syn på såväl sina egna yrkanden som våra.

Måleriföretagen begick än en gång ett ödesdigert och medvetet ”misstag”. De försökte än en gång att fiffla med förhandlingsunderlaget! Denna gång handlade det om hur beräkningarna för ackordslönerna görs, de gjorde en felaktig beräkning som var negativ för målarna och detta kände de till. Trots detta valde Måleriföretagens förhandlingsledning låtsas som att det regnade och hoppades på att denna felaktighet skulle passera obemärkt vilket den givetvis inte gjorde.

Att förhandla är ett hantverk som kräver både skicklighet och erfarenhet, men även om detta saknas finns en ack så enkel men viktig grundregel i förhandlingar, nämligen att inte medvetet luras. Tyvärr visade det sig att det var precis det som Måleriföretagen försökte sig på vilket höll på att stjälpa förhandlingarna redan i ett inledningsskede. Jag har sagt det förut och säger det igen, att räkna fel är olyckligt men inget som inte går att rätta till. Att däremot känna till en felaktighet som Måleriföretagen nu gjorde och medvetet inte låtsas om det är oförlåtligt. Det bryter mot all förhandlingsetik och det var precis det Måleriföretagen gjorde. Ett sådant agerande bygger inte förtroende utan raserar detsamma. Den skadeeliminering som Måleriföretagen gjorde med anledning av detta var att omedelbart entlediga sin förhandlingschef från förhandlingarna och sätta in en annan person från sin förhandlingsdelegation vilket nog får betraktas som unikt under en pågående kollektivavtalsförhandling.

Jag kan notera att Måleriföretagen med verkställande direktör Hellman i spetsen helt uppenbarligen är missnöjd med resultatet av avtalsförhandlingarna. Det blev inte riktigt som de hoppats. Det finns flera exempel, där de bland annat i sin medlemstidning ondgör sig över Målareförbundet och vår ovilja att gå dem till mötes på flera områden. Ett sådant exempel är deras yrkande om förändringar av arbetstiderna för våra medlemmar. De menar att vi vantolkar deras förslag och sprider en felaktig bild av dessa. Ja vad ska man säga om det? De har fel om det också.

Måleriföretagen ville och yrkade på att införa arbetstidslagen som helhet i kollektivavtalet vilket bland annat innebar att arbetstiderna skulle kunna förläggas mellan klockan 05.00-20.00. Måleriföretagens förhandlingsledning bekräftade att deras yrkande även innebar att arbetsdagen kan styckas av i olika delar, så kallade delade turer.  Måleriföretagens förhandlingsledning bekräftade också att deras yrkande innebar att arbetsdagen skulle kunna förläggas ända upp till 15 timmar i sträck med efterföljande vila.
Vi har inte vantolkat något, det är uppenbart att Måleriföretagen inte själva kan förstå konsekvenserna av sina yrkanden och inte vill stå för dem när detta blir uppenbart. Målareförbundet kommer alltid att vara tydligt med vad såväl våra som Måleriföretagens yrkanden innebär.

Björn Hellmans ledare i tidningen Målaremästaren

Jag blir verkligen bekymrad över att vi uppenbarligen har en motpart som försöker sprida en helt osann bild, de torde vara helt unika i sitt slag på arbetsgivarsidan men det visar väl bara hur desperata de egentligen är. I sin medlemstidning skriver Måleriföretagen att Målareförbundets förhandlingsdelegation enbart består av män som är 50 + och därför inte kan eller vill gå med på Måleriföretagens önskan om att förändra arbetstidsreglerna som de föreslår. Om Måleriföretagen ens kunde klara av att göra det mest elementära nämligen att bemöda sig att ta reda på fakta skulle de inte behöva vara så ängsliga och bekymrad över så många olika saker.

Fakta:
· Måleriföretagens förhandlingsdelegation består enbart av män, med en genomsnittsålder på 52 år.
· Målareförbundets förhandlingsdelegation består av både kvinnor och män, med en genomsnittsålder på 42 år.

Det där med bakgrunds- och faktakontroll verkar inte vara något som Måleriföretagen prioriterar. Fast de kanske tycker att det känns bättre att försöka konstruera en sanning som inte finns för att berättiga sig själv och sina tillkortakommanden.

Vidare påstår verkställande direktör Hellman att Målareförbundet är emot utveckling vilket exemplifieras med att vi inte gått med på att ta bort gammalmodiga skrivningar i avtalet som reglerar målning av ångslupar och ett förbud mot att inta sprit på arbetstid. Jag kan ge Hellman rätt i att det finns vissa delar i avtalet som kan upplevas som gammalmodiga och i behov av förändring. Men det han påstår är grovt felaktigt och en ren lögn att vi skulle motarbetat att göra förändringar av de avtalsbestämmelser han pekar på, av det enkla skälet att Måleriföretagen inte yrkat på att så skall ske!

Under förhandlingarnas gång har jag sett hur Måleriföretagens förhandlingsorganisation mer eller mindre kollapsat. Det är uppenbart att de som är utsedda att leda förhandlingarna saknar grundläggande kompetens på flera områden. Det är i och för sig inte ovanligt att en förhandlingsledning inte har expertkunskaper ned på skruv och mutter nivå på alla områden. Men det som då krävs för att kompensera dessa luckor är ett bakomliggande understöd i form av sakkunniga tjänstemän som finns att tillgå under förhandlingarnas gång. Det är helt uppenbart att Måleriföretagen saknade detta vilket naturligtvis lämnar de som är utsedda att förhandla i en svår situation.

Nu sitter Måleriföretagen med verkställande direktör Björn Hellman i spetsen och försöker förstå hur det kunde bli så här, varför kammade Måleriföretagen än en gång noll i avtalsförhandlingarna?
Svaret måste nog Hellman söka i de egna leden och hur de själva hanterar hela förhandlingsprocessen och inte försöka skylla Måleriföretagens egna tillkortakommanden på Målareförbundet.

Men lite kul är han ändå den där Hellman, han har ju sagt att han åtminstone är nöjd med att de fått en ny utbildningsplan på plats i årets avtalsförhandlingar. Det roliga med det är att detta är ett yrkande som Målareförbundet drivit. Måleriföretagens förhandlingsledning har kämpat med näbbar och klor mot att just nämnda utbildningsplan skall bli en del av kollektivavtalet vilket den nu är.

Fast det kan jag bjuda på, för Hellman har nog inte så mycket annat att vara nöjd med i årets avtalsförhandlingar. Det är nog i det ljuset man ska se Måleriföretagens desperata fortsatta påhopp på Målareförbundet som de nu gör både i sin egen tidning och i Svenskt Näringslivs nyhetsbrev. Dåliga förlorare vinner sällan sympati vare sig  i sportens värld eller i förhandlingarnas värld. Det skulle förvåna mig oerhört om Måleriföretagen ställer upp till förhandlingar med samma laguppställning om tre år. Men det är ytterst en fråga för dess medlemsföretag. Jag har dock svårt att se att de kommer att låta sin egen förhandlingsorganisation bli helt utspelade ännu en avtalsrörelse.

Peter Sjöstrand, Vice Ordförande/förhandlingschef
Svenska Målareförbundet

Läs även:

Måleriföretagens VD: Lex Målareförbundet – det var bättre förr!