MIRA Avd 10 Mellannorrland: ”Vi måste ha våra kollegor i ryggen”

”Vi upplever att fördomarna, acceptansen och medvetenheten om oss kvinnliga målare ser väldigt olika ut beroende på vart i landet vi bor och vilket företag vi jobbar på. Vi har en lång väg att gå för att bli helt accepterade inom branschen och vi kommer inte kunna göra detta själva”, skriver Kristina Norlin och Jenny Störvold.

Avdelning 10 har genomfört tre MIRA-träffar på de större orterna Sundsvall, Örnsköldsvik och Östersund. Vi har nått ut till 21 kvinnliga målare vilket är 30 % av den kvinnliga medlemskåren i avdelningen. Vi tycker att det är ett fantastiskt resultat.

Under dessa träffar har vi haft försäkringsinformation från LO, presentation av yrkeskläder för kvinnor från olika märken. Vi har kommit igång med att starta upp lokalt på dessa orter, vi har diskuterat olika mötesformer och vad vi vill få ut av dessa träffar.

LÄS ÄVEN: Över 4000 kvinnor i byggbranschen i upprop mot sexism och sexuella trakasserier

Tjejerna ser positivt på den utveckling som sker just nu på yrkeskläder för damer. Det är verkligen på framfart och inom ett år kan en ha många valmöjligheter på byxor och jackor. Tjejerna har många idéer och förslag på ändringar i de kläder som tagits fram vilket vi kommer att framföra till de olika leverantörerna.

Nu återstår bara det fackliga jobbet på hemmaplan för oss. Vi måste få våra arbetsgivare att vara med på tåget och ge oss möjligheten till att ha kläder som passar oss. Många av tjejerna upplever det som lite gruvsamt att behöva ta upp detta med sina arbetsgivare, men det ska de inte behöva vara. Detta ska vara en självklarhet anser MIRA avdelning 10.

Öppna diskussioner under mötets gång var bland annat vad som händer när en blir gravid, vilka risker som finns och vad arbetsgivaren ska hjälpa en med. Vi upplever att det hade varit bra om det fanns tydligare riktlinjer för vårt yrke vad som gäller vid graviditet. Vad har vår generella arbetsmiljö för påverkan på foster till exempel. En checklista på vilka färger som man inte ska målas med efterfrågades med.

LÄS ÄVEN: Nu är det dags att etablera Målareförbundets kvinnliga nätverk MIRA lokalt

Vi har även pratat en hel del om acceptansen för kvinnliga målare, från hur kunderna till hur ens kolleger bemöter en. Vi ser ett mönster med att vi får brottas med kundernas okunskap om kvinnor i byggbranschen.

Att man uppmärksammas och blir bemött med att man inte är norm, det kan både vara positivt i bemärkelsen ”Men vad roligt att det kommer en tjej, då blir det ordentligt gjort.” och negativt ”Men ska du göra allt det här själv? När kommer den riktiga målaren?”

Så det är både högt och lågt. Vi tror att om vi synliggör kvinnorna offentligt i branschen så kommer det bli lättare i framtiden. Vi har pratat lite om att nå ut i lokala tidningar till en början.

LÄS ÄVEN: TV + TEXT: ”Vi försöker påverka på alla nivåer”

När det kommer till bemötandet hos kollegor och chefer så är det oerhörda skillnader. En del upplever att det är som det ska vara, ingen jargong och att alla blir accepterade för den en är. En del upplever viss jargong, som att det kan vara en hel del tuffa ord och att man inte riktigt känner igen sig själv på jobbet då man i andra fall inte skulle ha agerat eller sagt på ett visst sätt.

Sen finns det även arbetsplatser där vi ser att det finns stora brister. Där tjejerna stundvis upplever en tung sexistisk och ej accepterande arbetsplats. Där cheferna/arbetsledarna är en del av problemet och när man vänder sig till dem så får man inte gehör.

”Om man bara kunde få gå till arbetet och bara jobba.”

”Om någon vill starta en firma med bara tjejer så är jag PÅ!”

När man känner på detta viset så är det någonting som är fel och då ska man söka hjälp hos förtroendevald om det går eller ombudsman i avdelningen.

LÄS ÄVEN: ”Rikta ilskan mot de som utnyttjar människor”

Vi upplever att fördomarna, acceptansen och medvetenheten om oss kvinnliga målare ser väldigt olika ut beroende på vart i landet vi bor och vilket företag vi jobbar på. Vi har en lång väg att gå för att bli helt accepterade inom branschen och vi kommer inte kunna göra detta själva.

Det räcker inte med att vi håller våra möten och pratar om problemen som finns. Vi måste ha våra kollegor i ryggen och vi måste sträva efter samma mål. Vi får inte heller glömma bort att arbetsgivaren har ett ansvar att verka för en jämställd arbetsplats. Vi vill i framtiden se samarbeten mellan parterna i frågan för att det ska tas på allvar.

(Vi väljer att i detta reportage inte skriva ut några namn på kommentarerna då det kan få negativ effekt för tjejerna på arbetsplatserna där de jobbar.)

Kristina Norlin och Jenny Störvold,
MIRA-ansvariga avdelning 10