Det är ingen tvekan om att socialdemokratin nu är ute på farliga vägar när en minister går ut och talar om att eventuellt inskränka strejkrätten.

I Göteborgs hamn pågår sedan länge en konflikt mellan ett hamnbolag och Hamnarbetarförbundet. Konflikten har gått ut över delar av lastningstrafiken och stora ekonomiska värden står på spel. Ylva Johansson har redan tidigare varit ute i frågan och varnat för att det är något i den svenska modellen som inte fungerar – och nu verkar det som om hon menar att strejkrätten är just det som inte fungerar.

Och det är ungefär det osmartaste en s-minister kan säga i offentligheten.

LÄS ÄVEN: Allt närmre lagstiftning om inskränkning av strejkrätten

Vi som är lite äldre minns den fullständiga kalabalik som utbröt när en s-regering 1990 lanserade det så kallade stoppaketet – stopp för löner, priser och, ja: ett strejkstopp. Regeringen fick avgå efter massiv kritik från många fackligt aktiva, inte minst undersköterskan Lillemor Arvidsson, Kommunals ordförande, som blev tvärförbannad när Kommunal fråntogs sin strejkrätt i ett känsligt förhandlingsläge.

Bakgrunden till det där stoppaketet var att svensk ekonomi rusade mot kaos – efter att kreditavregleringen några år tidigare injicerat massor av stimulans i en redan uppåtgående ekonomi. Den dåvarande svenska krisen hade sin bakgrund i ogenomtänkta avregleringar – men plötsligt var det strejkrätten som skulle offras för dessa misstag.

Stoppaketet 1990 var antagligen en av de stenar som stensatte socialdemokratins långa väg till helvetet, det vill säga ett parti med siffror runt 25-30 procent istället för 40 procent, och bortvittrandet av LO-gruppernas stöd.

LÄS ÄVEN: Redaktörn: Strejkrätten – en ödesfråga

Men historien om stoppaketet är i själva verket typisk för den nyliberala era vi sedan länge lever i: Först kommer en ekonomisk avregleringspolitik som försätter ett land i kris, och sedan får löntagarnas organisationer lida för det.

Bakgrunden till konflikten i Göteborgs hamn nämns ganska sällan. Men den handlar om att hamnverksamheten till stora delar privatiserades 2011. Verksamheterna togs över av stora internationella bolag. Och det är sedan dess problemen accelererat, med APM Terminals – ett danskägt, globalt företag – som huvudaktör. Och snabbt blev det konflikter med de fackliga organisationerna.

Tjänstemännens organisation Unionen har således lagt ner sin klubb i containerhamnen på grund av att ”samverkan mellan fack och arbetsgivare blev allt sämre” (P4 Göteborg 17/5 2016). Först privatisering – därefter bråk med facket. Det är knappast något ovanligt mönster i den globala kapitalismens tidsålder.

Men nästan allt fokus i rapporteringen har hamnat på det lilla Hamnarbetarförbundet. Deras avdelning i hamnen i Göteborg organiserar de allra flesta hamnarbetarna och har stort stöd hos dem. De strider för sin rätt som fackförening att få sitt lagstadgade inflytande i förhandlingar om arbetsvillkoren, som hela tiden försämras. Men APM Terminals vägrar. Därför har de genomfört lockouter. Containerlastningen har blivit lidande. Företaget har resurser att driva konflikter och har heller inga särskilda lojaliteter med Sverige eller Göteborg, så som det brukar vara i den privatiserade världen.

LÄS ÄVEN: Mikael Johansson: ”Som att slå ihjäl en fluga med slägga”

Arbetsmarknadsminister Ylva Johansson gick för någon dag sedan ut och menade att strejkrätten troligen måste begränsas. Hon menar att det redan finns ett kollektivavtal (med Transport) och att stridsåtgärder från ytterligare ett fack då riskerar att lamslå den svenska modellen. Moderaterna är förstås med på noterna.

Men hon möttes av hård kritik från en rad håll. Redan tidigare har både LO och TCO varnat för att staten ska blanda sig i de här sakerna. I stort sett är systemet väl fungerande: Konflikter och stridsåtgärder är mycket ovanliga i svenska avtalsrörelser. Den utdragna konflikten i Göteborg är ett undantag.

Och många har pekat på den enorma risk som en inskränkning av strejkrätten kan innebära: Ett företag kan då välja vilket fackförbund det ska ingå kollektivavtal med. Det leder till ett slags avtalsshopping: Företag väljer att avtala med de snällaste och mest företagsvänliga facken.

LÄS ÄVEN: Ylva Johansson backar från sitt uttalande om strejkrätten

Som Hamnarbetarförbundet skriver på sin hemsida: ”Arbetsgivarna vill ha en lagändring som innebär att en fackförening inte ska kunna strejka om kollektivavtal med en annan part finns på arbetsplatsen. Det är ingen lucka i lagen, utan tvärtom en förutsättning för fackets legitimitet på alla arbetsplatser. Svenskt Näringslivs förslag skulle öppna upp för möjligheten att skriva avtal med vilka som helst på en arbetsplats oavsett om det är ett majoritetsfack eller ett med endast chefens brorson som medlem, och omöjliggöra för övrig personal att bedriva fackligt arbete.”

Skulle den ”lucka i lagen” täppas till som gör det möjligt för engagerade hamnarbetare att slåss för sina villkor – ja, då öppnar det på sikt för en mycket starkare företagsmakt i Sverige.

Jag hoppas att Ylva Johansson backar från sina uttalanden. Annars kommer nog många fackligt aktiva att backa från henne.