FOTO: TOMAS NYBERG
För över 30 år sedan förde Svenska Målareförbund en hård kamp mot organiska lösningsmedel i färger. Det var många kollegor som blev sjuka. Det fanns målare som blev stämplade som missbrukare, trots att de var nykterister.
Lacknafta och andra lösningsmedel har nämligen samma effekt på hjärnan som långvarigt missbruk av alkohol. Färgindustrin insåg att lösningsmedlen var ett problem, men ett nödvändigt ont. För oss i Svenska Målareförbundet var detta inte ett acceptabelt förhållningsätt. Om nu färgerna var så farliga att målare måste bära gasmask för att kunna jobba, måste det väl vara bättre att göra något åt det verkliga problemet det vill säga färgerna.
När jag började jobba 1980, hade utvecklingen nått så långt att det fanns alternativ. Samtliga väggfärger var vid denna tid vattenlösliga, men det hände att vi var tvungna att använda alkydfärg i vissa tak. Allt snickeri färdigströks med alkydfärg, även om det börjat dyka upp alternativ, som dessvärre var både dyrare och lämnade ett sämre resultat. Från industrin var budskapet att färgerna inte skulle kunna utvecklas så mycket längre. De tekniska och kostnadsmässiga hindren var stora, och efterfrågan var låg. Det var då måleribranschen 1987 genom kollektivavtal genomförde något som i praktiken blev en bojkott mot lösningsmedel i färger invändigt. Detta satte färgindustrin inför ett gigantiskt omvandlingstryck som drev på utvecklingen. Resultatet blev att det inte längre gick att sälja billig, giftig färg till yrkesmåleriet i Sverige. Måleribranschen och den svenska färgindustrin fortsatte sitt samarbete, vilket ledde till att svensk färgindustri blev världsledande på vattenspädbara färger.
Färgindustrin är idag multinationell och den tidigare täta kopplingen mellan industrin och branschen har luckrats upp. EU-regler gör att ämnen som tidigare varit förbjudna kan vara tillåtna i ett annat EU-land och därför får säljas fritt.
Idag är inte lösningsmedlen problemet, utan andra tillsatser i våra färger som gör målare sjuka. Blivande mammor i yrket går med oro över hur färgerna påverkar det ofödda barnet. Nyligen fick jag information om att fyra målare på samma företag tvingats söka läkarvård för en kraftig hudallergi. Det är för tidigt att säga om det är färgerna eller något annat i arbetsmiljön som orsakat skadan. Ingen målare skall behöva bli sjuk för att någon leverantör väljer en sämre produkt för att tjäna några kronor.
Vi står nu inför samma utmaningar som för 30 år sedan. Vi måste samla den kunskap som idag finns inom forskningen, för att återigen ställa krav på industrin. Vi måste gemensamt – både fack och arbetsgivare – ställa kravet att det forskas på färgernas effekter på målarnas hälsa. Jag är inte främmande för att genom kollektivavtalet återinföra en gemensam företagshälsovård för alla målare, som förmår fånga den samlade bilden av vilka hälsoeffekter färgerna har.
Mikael Johansson
Förbundsordförande
mikael.johansson@malareforbundet.se
