I det offentliga samtalet används ofta positivt laddade ord för att beskriva förändringar som avsändaren vill göra. Ofta används ord som modernisera, förenkla, ta bort onödiga bestämmelser.

Problemet är bara att det blir svårt, för att inte säga omöjligt, att analysera vad orden betyder annat än utifrån deras motsatser. Ingen vill ju ha något komplicerat i stället för okomplicerat, givetvis är det bättre med en nödvändig reglering än en onödig, och vem vill vara omodern? I EU håller politiker och tjänstemän på med nytt förslag för EU:s framtida beslutsfattande. Det rör sig om något som i fri svensk översättning blir bättre lagstiftning.

Det är inte svårt att ställa upp på tanken, för vem vill egentligen ha sämre lagstiftning? Den avgörande frågan jag ställer mig är för vem skall det bli bättre för? Tanken med förslaget är att fler beslut ska tas av EU-kommissionen och dess tjänstemän, med utgångspunkten att stora delar av arbetsmarknaden ska undantas från framtida regleringar. Svaret på frågan för vem det skall bli bättre för, står att finna hos EU-kommissionen. EU-lagstiftningen ska tillgodose de små och medelstora företagen. Kommissionen vill därför införa mildare regler för små och medelstora företag, dvs. företag med färre än 250 anställda. Kommissionen vill direkt undanta företag med färre än 10 anställda från lagstiftning, när helst det är möjligt. Det är i sak inget fel att underlätta för små företag, men definitivt inte på bekostnad av deras anställdas arbetsmiljö och trygghet i anställningen.

I den svenska debatten om ungdomsarbetslösheten och utanförskapet, har moderaterna (M) lanserat idén om att det är just arbetsmarknadens regler och höga löner som är problemet. Som en konsekvens av detta vill M införa en ny regel som de kallar första-jobbet-anställning, som skall inkludera utbildningsinslag. Därutöver vill (M) bygga ut det man kallar lärlingsjobben. Tyvärr visar en första analys av förslagen att inget är nytt under solen. Det är fortfarande de unga och arbetslösa, som själva är orsaken till att de inte får jobb, genom att inte vilja jobba för låga löner. Visserligen säger (M) att den nya anställningsformen inte skall ge sämre villkor till unga – den svenska modellen är garanten för detta.

Samtidigt säger man att anställningsformen inte skall förutsätta att det finns kollektivavtal på arbetsplatsen. Hur tänkte (M) här? I Sverige är det enbart kollektivavtalssystemet som kan upprätthålla en fungerande lärlingsutbildning. Dessutom är kollektivavtalssystemet det enda som kan garantera de anställdas försäkringsskydd och pension. Det finns nämligen inga lagar som säger att en arbetsgivare måste betala en lägsta lön för visst arbete, eller för den delen försäkra sina anställda. Detta är nämligen en del av den svenska modellen, som innebär att det är arbetsmarknadens parter och inte politiker, som sätter villkoren.
Med risk för att verka bakåtsträvande, vill jag ändå påstå att om det är modernt att verka för försämringar för unga och arbetslösa, vill jag fortsätta vara omodern.

Mikael Johansson
Förbundsordförande
mikael.johansson@malareforbundet.se