Många avtal löper ut 2016, och parterna på arbetsmarknaden förbereder sig på olika sätt inför de kommande förhandlingarna. Målareförbundets medlemmar har varit aktiva med att lämna förslag på förbättringar i våra avtal. Skall jag döma av de inkomna förslagen så finns där mycket att förbättra, allt från lön och pension till förbättrade resebestämmelser.

 

 

Förtroendevalda från hela landet i våra centrala avtalsråd kommer att få ett tufft och viktigt jobb med att prioritera förslagen. Det är ingen tvekan om att var och ett av förslagen är ägnade att förbättra villkoren för landets målare och lackerare, men alla förslag kommer inte i slutänden att vara lika viktiga. Ett av förbundets långsiktiga mål är att vi i varje avtalsrörelse skall säkra reala löneökningar för förbundets medlemmar. Våra motparter förbereder sig på samma sätt, dock med den avgörande skillnaden att de har att prioritera vad som är bra för arbetsgivarna, vilket inte sällan tar sig helt andra uttryck.

 

 

I Dagens Nyheter, DN, den 17 november skriver Byggarbetsgivarna (BI) att högst på deras lista ligger en avveckling av ackordslönesystem. Jag är inte förvånande i sak över denna prioritering. Det är något vi mött även från vår motpart under många år. Det som däremot är anmärkningsvärt är argumentationen. Den här gången vill BI slopa ackorden för att de förhindrar kvinnor från att ta jobb i branscherna. Målareförbundet är det av byggfacken som har högst tillämpning av ackord, med drygt 30 % av timmarna, och dessutom flest antal kvinnor bland sina medlemmar.

 

 

 

Fakta är bristvara när arbetsgivarna försöker redovisa vad som är skälet till deras förslag om att ändra i lönebildningen i byggbranschen. Jag hade lättare kunnat respektera arbetsgivarparten, om de ärligt sa sanningen om varför de vill ta bort ackorden. Ett försök att tolka deras avsikter är att de är genuint missnöjda med förtjänstnivåerna som våra medlemmar har, när de arbetar på ackord. Därutöver innebär ackorden lika lön för alla som deltagit i ackordet, oaktat ålder eller kön. Höga löner för arbetare och lika lön för lika arbete, har aldrig varit arbetsgivarnas definition av ett bra lönesystem.

 

 

Metoden att låna argument som är ägnade att väcka sympati används nu flitigt av svenska arbetsgivare, men gör inte argumentationen mer vederhäftig. Sverige genomgår för närvarande en prövning, i så motto att många flyktingar sökt sig till vårt land. Alla är överens om att det viktigaste är att arbetsmarknaden växer. Jag blir både förbannad och ledsen när jag hör från både arbetsgivare och borgerliga politiker, att fler skulle få jobb om svenska fack gick med på att sänka avtalens lägsta löner. Detta i kombination med krav på att öka bidragen till företag genom sänkta avgifter, och utvidga de så kallade husavdragen RUT och ROT. Om det verkliga syftet var att skapa mer arbete hade motsvarande mängd skattepengar fått väsentligt bättre avkastning genom beredskapsjobb i offentlig sektor, samt en kraftig satsning på ROT i miljonprogramsbeståndet. Sänkta löner kommer aldrig att skapa mera jobb, utan bara öka klyftorna i samhället.

 

 

Avslutningsvis vill jag önska dig och din familj en God Jul och Gott Nytt År.

Mikael Johansson
Förbundsordförande
mikael.johansson@malareforbundet.se