I denna avtalsrörelsens tid har en fullständig hybris drabbat politiker och ledande företrädare för arbetsgivarna. Vi måste sänka ingångslönerna i Sverige, annars kommer domedagen att närma sig med stormsteg, dundrar man. Centerpartiets Annie Lööf går ut och kräver att parterna sänker ingångslönerna för nyanlända, annars måste det till lagstiftning. Lööf får i denna fråga dessutom stöd av Svenskt Näringslivs VD Carola Lemnes.

I mina ögon är det direkt osmakligt att peka ut nyanlända som grupp, och kräva att de skall ha lägre lön. Det blir för mig tragikomiskt att höra två högavlönade damer med emfas kräva låga löner för andra, samtidigt som Lööf kvitterar ut 120 000 kr månaden och Lemne hela 490 000 kr månaden.

Svensk fackföreningsrörelse kommer aldrig att medverka till att träffa avtal med etnicitet som grundval. Den svenska modellen som den förra borgerliga regeringen sa sig värna, bygger på att det är just parterna som tecknar avtal och inte politiken.

Liberalerna med Jan Björklund i spetsen går ännu längre och säger i en debattartikel, att om inte parterna lyckas sänka lönerna så kommer Liberalerna och – får man anta med stöd av – andra borgerliga partier kräva lagstiftning där de förespråkar införandet av en ny anställningsform – Startjobb.

Startjobben skall inte omfattas av vare sig försäkringar eller pensioner, dessutom skall vare sig skatt eller arbetsgivaravgifter behöva betalas. Med den utformningen är det i sak ingen skillnad mellan den nya anställningsformen och svartjobb.

Våra kollektivavtal skyddar oss idag från att någon sådan anställningsform införs. Det vill Liberalerna råda bot på, genom att helt enkelt förbjuda kollektivavtal i denna del. Att ett riksdagsparti i Sverige skulle kunna föreslå något sådant 2016 trodde jag inte skulle vara möjligt. Tyvärr är det nog inget skämt, utan en mycket oroande verklighet. FN-organet ILO, där regeringar och arbetsmarknadsparter ingår, enades så sent som i höstas att ta krafttag för att gå från svartarbete till en skattebetalande formell ekonomi.

Liberalerna går i den här frågan i rakt motsatt riktning. Att regeringar förbjuder fackföreningar och insänker deras möjlighet att träffa avtal är tyvärr inte ovanligt i en global kontext. Om Liberalerna får som de vill sällar sig Sverige till ett antal diktaturer, något som sannolikt kommer att väcka en enorm uppmärksamhet, speciellt då vårt land är djupt respekterat för vår väl fungerande arbetsmarknadsmodell.

Det är ingen tvekan om att både Björlund och Lööf är ute och cyklar i sin bakomliggande analys, när de kommer fram till att arbetslösheten beror på att priset på arbetskraft är för hög. Politikens påverkan på arbetslösheten kan bara åstadkommas via ökad efterfrågan, genom att t.ex. bygga bostäder och tillhandahålla en väl fungerande utbildning. Om Ni, politiker ser till att göra ert jobb så kommer den svenska kollektivavtalsmodellen att se till att priset på arbete är rätt.

Mikael Johansson