Riksdagsmannens nya målarkläder…

Adnan Dibrani ger sig gärna ut i arbetslivet. En morgon i maj cyklar han iväg till sjukhuset i Varberg och drar på sig målarstället. Det blir en annorlunda dag för riksdagsmannen…
– Jag vill gärna ge mig ut. Under de 2,5 år som jag suttit i riksdagen har jag provat på att jobba som nattsköterska, sjuksköterska, busschaufför, gymnasielärare, banktjänsteman och nu som målare. Man får en helt annan känsla för jobbet om man får vara med en hel dag. Det går inte att jämföra med att göra ett studiebesök.

Målaren Roland Ryberg tar emot och presenterar honom inför arbetskamraterna. Där står han- Adnan Dibrani – iklädd målarbyxor, skor med stålhätta och en sliten t-shirt. Nu är han en av dem. För en dag. Tillsammans med Lars Wåhlander hämtar de sina sparkcyklar och målarfärg innan måndagsmötet.

Av Riksdagens 349 ledamöter har endast 49 personer yrkeserfaren från LO-kollektivet. Adnan Dibrani har en bakgrund som banktjänsteman. Så när han på eget initiativ frågade Roland Ryberg om han fick praktisera en dag som målare, blev det tummen upp.

– Jag vill gärna ge mig ut. Under de 2,5 år som jag suttit i riksdagen har jag provat på att jobba som nattsköterska, sjuksköterska, busschaufför, gymnasielärare, banktjänsteman och nu som målare. Man får en helt annan känsla för jobbet om man får vara med en hel dag. Det går inte att jämföra med att göra ett studiebesök.

– Det är lättare att få förtroende för varandra och man kan diskutera olika förslag. Om det kommer upp frågor i riksdagen som rör det yrket har jag någon att ringa och prata med. De flesta tycker det är roligt att jag kommer ut och praktiserar.

På sjukhuset i Varberg jobbar 20 snickare, åtta elektriker och två målare. Klockan 08.00 är det byggmöte och Lasse Bengtsson, arbetsledare från Skanska, går igenom veckans arbete med dem som samlats. Jobbet på akuten med att skapa fler underökningsrum fortsätter. Arbetsmiljöverket har ställt krav på fler båsplatser för att undvika att patienter läggs ute i korridorerna. Nu är det dags att riva ut toaletterna i infektionsrummet och sätta upp mellanväggar.

När mötet är slut går Lasse Bengtsson igenom Skanskas säkerhetsintroduktion med Adnan Dibrani. Skyddsronder, hett arbete, brandskyddsutrustning, traumalarm, punkt efter punkt avhandlas.

– Alla måste städa och hålla ordning så man undviker olyckor. Skulle elektrikerna slänga sina rör på golvet och man slår en frivolt kan man skada sig ordentligt. Här hjälps alla åt, säger Lasse Bengtsson.

När informationen är klar ger sig målarna iväg till akuten. På vägen dit kommer frågorna.

– Har du lika stort kontor som Annie Lööf? undrar Lars Wåhlander.

– Nej, mitt är 2,5 x 2,5 meter och behöver renoveras. Riksdagshuset är K-märkt så det är värsta grejen att sätta upp en tavla, svarar Adnan.

– Innan jag kom in i riksdagen tänkte jag; Där sitter en massa gubbar och käringar som bara tänker på sig själva medan de lever på våra pengar. Men den bilden har jag reviderat. Man lägger ner otroligt mycket energi på riksdagsarbetet.

– Det mesta är koncentrerat till utskotten. Jag sitter i utbildningsutskottet och ansvarar för studiesociala frågor. Dessutom är jag ledamot i CSN insynsråd. Det är väldigt roligt. I riksdagen fokuserar man på sitt område och litar på sina partikamrater i de frågor man inte kan. Jag är oftast uppe i Stockholm mellan tisdag och fredag.

Målarna har kommit fram till akuten. Där är arbetet i full gång. Projektsamordnare Ulla-Karin Eriksson hälsar på Adnan. Hon berättar helt kort vilket pusslande det är att göra en ombyggnation på akuten medan verksamheten är i full gång.

– Det är som ett dominospel. Det krävs god logistik och gott samarbete. Plötsligt går ett akutlarm och ambulanspersonalen kommer springande i korridoren. Vi måste skapa oss utrymme hela tiden så att patienterna kan omhändertas samtidigt som vi fortsätter jobba, säger Ulla-Karin Eriksson.

Elektrikerna avslutar sitt arbete och det är dags för målarna att ta vid. Roland Ryberg instruerar och sätter sedan spackelspadarna i nävarna på Adnan Dibrani.

– Du verkar ha lite handlag, hade du en kusin som var målare sa du? Är du mycket ute och svartjobbar, skojar Lars Wåhlander.

Stämningen är god och Adnan får prova på att både slipa med giraffen och rolla färg. Han arbetar lugnt och metodiskt. Roland Ryberg finns hela tiden till hands och stöttar honom i jobbet. Fixar bra arbetsbelysning och berättar hur man som målare arbetar för att få bäst resultat.

Elektrikern Marcus Johansson kommer fram och hälsar på Adnan.

– Det var min morfar som hade din plats i riksdagen före dig. Han heter Alf Eriksson och satt mellan 1992 och 2010.

– Vad roligt att få träffa dig! Svarar Adnan. Det första Alf sa till mig var att jag inte skulle oroa mig och försöka gå i hans fotspår, utan köra mina egna grejer.

På frukostrasten börjar Adnan berätta om sin bakgrund. Om hur han kom till Sverige från ett krigshärjat Kosovo som sjuåring. Om hur hans gammelfaster blev sjuk och hur förtvivlade de kände sig innan de förstod att sjukvården var gratis. Att Sverige är ett välfärdsland där inte plånboken eller korrupta personer sätter agendan.

– Tyvärr är det många som tar det för givet. Men det är en samhällsvision som finns i botten. I riksdagen finns det partier som vill ha ett helt annat samhälle. Vi behöver kämpa varje dag för att ha kvar den välfärd som finns i Sverige. Hur ska jag få unga människor att förstå att det inte är någon present från Gud?

– Jag blir så förbannad när jag hör att ungdomar luras att tro att de kan få jobb genom sämre arbetsvillkor och sänkta löner. Jag trodde daglönesystemet var borta i Sverige. I Kosovo står daglönare med mössan i handen och jobbar för 8 Euro om dagen. Tyvärr har vi numera fått ett liknande system. Ungdomar i Sverige tvingas sova med mobilen under kudden för att vänta in ett sms att de fått ett jobberbjudande för några timmar och ibland arbeta för skitlöner, säger Adnan Dibrani, riksdagsman från Varberg.

SIV ÖBERG