Begrepp som rättvisa och jämställdhet ställer nog de flesta upp på. Problemen kommer oftast när vi i handling skall leva upp till dessa. Jag deltog nyligen i en av Medlingsinstitutet anordnad konferens på temat Jämställda löner. Konferensen var som vanligt välbesökt från arbetsmarknadens parter.

Siffrorna som presenterades var nedslående, fortfarande betalas kvinnor sämre än män, både inom kollektivavtalsområden, och skillnaden är än större om man gör jämförelsen mellan typiskt mansdominerade områden, som industrin kontra den av kvinnor dominerade vårdsektorn. Det som var än mer slående var hur samstämmiga arbetsgivarna från både privata och offentliga sektorn var kring orsak och verkan. Det som hindrar jämställdheten på svensk arbetsmarknad är kollektivavtalens utformning. Om bara arbetsgivarna själva fick bestämma löner och villkor skulle jämställdheten breda ut sig som solen efter ett sommarregn.

Jämställdhetsombudsmannen var med på konferensen, och förespråkade årliga och bättre lönekartläggningar, som sitt bidrag till att lösa problemet. Ett annat problem som arbetsgivarna lyfte fram var, att det är för små löneskillnader i Sverige. Det finns tydligen inget problem på svensk arbetsmarknad som inte kan lösas med sifferlösa avtal, större lönespridning och individuella löner. Kan man sedan komma ifrån skyldigheten att redovisa, och förklara de löneskillnader som finns, då blir Sverige mer jämställt, i vart fall om arbetsgivarna får bestämma.

Jag har inte samma fantasi som arbetsgivarna, att jämställda löner kommer av sig själv, utan det är nödvändigt att öppna börsen. Själv har jag inte övergett tron på lika lön för lika arbete som för övrigt är den bärande principen i målarens ackordslönesystem. Jag noterar att vi sedan mer än 12 år har haft begreppet individuell tidlön i måleriavtalet, där arbetsgivaren har möjlighet till individuella lönetillägg, trots detta är lönestrukturen väl samlad. Lackerna har sina löner i sju olika grupper där år i yrket och kompetens är definierade, utan att detta lett till stora löneskillnader. Kan det möjligen bero på att målare och lackerare precis som de flesta människor tycker illa om godtycklighet och orättvisor?

Målareförbundets medlemskår genomgår en stor förändring i så motto att fler tjejer utbildar sig till målare. Förbundet håller nu på att kartlägga hur det ser ut i verkligheten på våra arbetsplatser. Får tjejer och killar lika lön för lika arbete? Mycket tyder på att så inte är fallet, varför jag förutspår att frågan kommer att diskuteras livligt i avdelningarna under det kommande året, och att några företag kommer att få svårt att förklara varför vissa löneskillnader finns. Det ökande antalet tjejer har även fått en annan glädjande effekt. Vi kan nu efter 126 år hälsa vår första kvinnliga lokalombudsman välkommen. Till tjänsten hade fem sökande anmält sitt intresse, av dessa var tre målartjejer.

Avslutningsvis vill jag önska dig en riktigt God Jul och ett Gott Nytt år.

Mikael Johansson
Förbundsordförande