• Christer Roos erfarenhet tas till vara och kunskap förs över till yngre generationer. Foto: Tomas Nyberg

  • Allan Morell har anpassade arbetsuppgifter och arbetgivaren för bidrag från Galaxen Bygg. Foto: Tomas Nyberg

  • Foto: Tomas Nyberg

  • Foto: Tomas Nyberg

  • Foto: Tomas Nyberg

  • Foto: Tomas Nyberg

  • Christer Roos, till vänster, berättar att många även yngre får krämpor av jobbet. Allan Morell tycker att målarnas verktygslåda ska uppdateras. Foto: Tomas Nyberg

  • Foto: Tomas Nyberg


Christer Roos och Allan Morell har de typiska målarkrämporna. Axlar och knän är utslitna. De kom tillbaka till yrkeslivet genom Galaxen-anställningar.
Allan Morell berättar hur han skuttade runt under 90-talet på olika arbetsplatser. Det blev mycket färgskrapning. Han kände av axeln från och till men fortsatte fram till 2006.
– Då brast det. Jag jobbade i Silvbergskyrka. Efter skrapning av 36 kyrkbänkar gick det inte längre, säger Allan Morell som fick uppsöka doktorn.

Han var hemma ett helt år och ägnade sig mycket åt skogspromenader.
– För mig är det viktigt att hålla igång.
Eftersom han fick vänta ett helt år på operation fanns det inte många sjukdagar kvar av de 300 dagarna. Det innebar att rehabiliteringstiden efter operationen blev kort. Än i dag har Allan problem med sin axel.
Han jobbade i butik en period men insåg att det inte var något för honom. Genom facket och på grund av sin långtidssjukskrivning kom han i kontakt med Galaxen Bygg. Allan Morell har idag en anpassad anställning hos Miljönären som får bidrag till hans lön.
– Det är viktigt att arbetsgivaren och kollegorna är med på noterna. Jag kan ju inte göra allt och inte lika fort, säger Allan Morell.

Han kan tänka sig att omskola sig, men konstaterar att som målare är man alltid målare.
– Jag är utbildad fastighetstekniker i grunden och har sökt jobb som vaktmästare utan framgång.
– Han är en riktig pulnisse, så det skulle passa honom som handen i handsken, säger kollegan Christer Roos.
Christer Roos har målat sedan 1970 och i början av 2000-talet fick han problem med vänster knä. 2005 var det helt slut och opererades. Han var sjukskriven sju månader.
– Jag fick gå på rehab på fysiocenter under arbetstid hos gamla arbetsgivaren, berättar Christer Roos.
– Det var svårt att komma tillbaks inom yrket. Upp och ner på bocken.

Det gick två-tre år sen var det dags för höger axel. Ny operation och sjukskrivning i sex månader och därefter rehabilitering. 2009 var det dags för minisken i höger knä då han klev snett och åkte av bocken. Dessutom har Christer Roos värk i nacke, skuldror och armar.
– Det är en sena som är på väg av, men de vill vänta in i det sista med operation. Så värken får jag leva med.
Christer Roos är ett exempel där yrkeserfarenhet tas till vara. Företaget och Galaxen Bygg har hittat ett sätt att behålla kompetensen för att sprida den vidare.
– Jag är lärlingsansvarig på firman, säger Christer Roos.
Utöver det målar han lite snickerier och drar tapeter i den mån kroppen klarar det. Hans känsla är att arbetskamraterna har förståelse för att han inte kan göra allt.
– Det gäller att säga ifrån när det inte funkar, säger Christer Roos.

Han vittnar om att många unga i 25-30 årsåldern känner av problem.
– Allt är så pressat, säger Allan Morell som också påpekar hur tekniken gått framåt i andra yrken.
– Snickarens verktygslåda ser ju inte alls lika ut idag som förr. Det finns saker som skulle kunna bli bättre för målaren när det gäller hjälpmedel, säger Allan Morell.
Christer Roos tycker det främst handlar om att lägga om arbetssituationen.
Allan Morells uppmaning är:
– Lyssna på signalerna från kroppen. Låt det inte gå för långt. Har man ont felbelastar man och får fler problem.

Helena Forsberg
helena.forsberg@daladem.se