Målare och riksspelman – Robert målar i ljusa toner

I den bygd där Robert bor, utanför Björklinge i norra Uppland, finns inte bara starka folkmusiktraditioner och en klangbotten med många namnkunniga spelmän. Han har också ett eget musikaliskt arv att förvalta.

– Farfars bror var fiolspelmannen Johan Leonard Larsson, mera känd som Viksta-Lasse, och pappa Bosse spelade med honom under 20 år, berättar Robert. Viksta-Lasse var elev till självaste Hjort-Anders Olsson, som han senare turnerade med under många år, och han skrev egna låtar från tidiga tonår.

Det är med andra ord inte bara tillfälligheter som gjort att Robert idag är ordförande för Stiftelsen fonden till Viksta-Lasses minne som vårdar arvet efter honom. 

På väggen hemma hos Robert hänger, förutom hans egna fioler, två små violiner som barnen Elsa och Albin, sex och fyra år, nu lär sig spela på.

Här hänger också en nyckelharpa som han bara säger sig spela på till husbehov.

– Att barnen är intresserade och vill lära sig är roligt och jag bara berömmer dem för allt de gör. Kritiken, den otacksamma delen, får läraren som jobbar efter Suzukimetoden – där man till stor del lär sig spela på gehör – stå för, ler Robert.

Han tar ner en fiol från väggen och spelar en egen vindlande polska. Han har kallat den Livsförljuverskan och tillägnat den sin fru Lena.

Förutom de egna låtarna består repertoaren av folkmusik från Uppland och Bingsjö i Dalarna.

1998 var ett roligt år för Robert. Då vann han tävlingen Sveriges spelmanslåt, arrangerad av Sveriges Spelmäns Riksförbund.

– Jag spelade upp en egen låt jag kallat Grodan, skriven till en kompis som fyllde 30 och som bor på en gård med samma namn.

Den största utmärkelse kom också 1998. Det var då han blev utnämnd till Riksspelman.

– Det var mest en rolig grej, men samtidigt ett erkännande, säger Robert.

– Jag spelade upp en egen tolkning för de fyra spelmännen i juryn, det gick vägen och jag blev upptagen i denna skara. Någon har sagt att det är lättare att bli riksdagsman än riksspelman i Sverige. Av de förra finns ju 349, men av de senare bara cirka 200 personer.

Robert Larssons vardag består i huvudsak av fyra olika delar. Det är familjen, jobbet som målare, folkmusiken och jakten. Medan jaken är mer säsongsbunden så finns musiken där mest hela tiden.

– Just nu spelar jag med ett kompisgäng och vi repeterar minst varannan vecka. Jag spelar på allt från kalas och begravningar till konserter. Mitt eget mål är att öva en stund varje dag, men det blir inte riktigt så. Man måste ju försörja sig också.