Sverige har just genomfört sitt mest framgångsrika vinter OS på länge, och det har varit mycket snack om vallamissar. Men några som har mer bakhalt än andra är den internationella olympiska kommittén (IOK) och arrangörerna. Vid varje tillfälle som stora idrottsevenemang skall gå av stapeln, så sker ett genomgripande byggnadsarbete av anläggningar vägar och hotell. Mycket av detta arbete utförs av så kallade migrerande arbetskraft som kommer från fattiga länder, och som befinner sig i en mycket utsatt position. Tyvärr visar spelen i Sotji med all önskvärd tydlighet vad som händer när marknadskrafterna fått fritt spelrum. Människor utnyttjas, skadas, och förlorar livet. Sotji har slagit nytt olympiskt rekord i antalet döda byggnadsarbetare. Det som är självkart för idrotten, nämligen att regler följs och övervakas gäller uppenbarligen inte förberedelserna. Idrottsrörelsens internationella organisationer, är påfallande tysta när det gäller att ställa krav på mänskliga rättigheter. Vare sig IOK eller för den delen fotbollens världsorganisation FIFA har några krav på arrangörsländerna när det gäller mänskliga rättigheter, och hänvisar ofta till att Idrott och politik inte hör samman. Dessa organisationer har däremot inga problem med att sälja Tv rättigheter för så dyra pengar, att Sveriges television under OS i Sotji inte hade råd att vara med. De har heller inga problem med att avgöra vilka som får sälja mat och dryck under evenemangen.

Tillsammans med fackföreningar runt om i världen driver vi kravet, att IOK och FIFA skall ta in kravet på mänskliga rättigheter som villkor för att arrangera tävlingar som OS och VM. Det duger inte längre att skylla på att politik och idrott inte hör samman. Det handlar om att vilja, och att ta ansvar för vad som följer i de stora idrottsevenemangens spår. Som jag ser det köper arrangörsländer idrottsrörelsens tystnad för pengar, och de som bygger anläggningarna betalar i blod. Detta är i högsta grad politik, men en felaktig sådan.

Även i Sverige utnyttjas migrantarbetare på byggen, i restauranger, och i skogen. Den Svenska lagstiftningen erbjuder inget skydd mot utnyttjande av migrantarbetare. Företag som vill ta in migrantarbetare behöver inte ha bindande avtal om anställnings- och lönevillkor, och den migrantarbetare som vill klaga riskerar sitt jobb, och därmed sitt arbetstillstånd. Detta vet migrationsverket och statrådet Tobias Billström, men hittills har de inte visat viljan göra något åt problemet. Hur svårt kan det vara?

MIKAEL JOHANSSON
Förbundsordförande
mikael.johansson@malareforbundet.se