LEDARE
2014 är som bekant ett valår, då försöker både politiker och intresseorganisationer med örat mot marken lyssna av vad vi medborgare har för hjärtefrågor och planterar sitt budskap därefter. Två av de frågor som sticker ut vill jag gärna kommentera.

Ungdomsarbetslösheten, har nog alla förstått att är en fråga det inte går att komma tomhänt i när de möter väljarna. Såväl Alliansen som Sverigedemokraterna slår in sina valpaket i ett tillsynes vackert omslagspapper, när de talar om att återinföra lärlingssystem, och att det är okej med låga löner och osäkra anställningar, när man är ung, för man jobbar sig ju sig uppåt i karriären. För detta är de beredda att ge ytterligare bidrag till företag, samt införa en ny anställningsform för lärlingar. Svenskt Näringsliv (SNL), släpper nu påpassligt en rapport där föga överraskande, kollektivavtalens lägsta löner pekas ut som både orsaken och lösningen på ungdomsarbetslösheten. Om bara lönerna var lägre så skulle fler unga få jobb är budskapet från både från SNL och från samtliga partier på högerkanten. Att sänka arbetsgivarnas kostnader för unga, har ju regeringen redan provat, genom att halvera arbetsgivareavgiften för unga, utan att detta har haft någon nämnvärd effekt på ungdomsarbetslösheten. Det har däremot kostat oss skattebetalare 14 miljarder per år, sedan 2009 då rabatten infördes. Opinionsundersökningar visar att väljarna gillar tanken på ett lärlingssystem, något vi i våra branscher vet fungerar om det sköts på rätt sätt. Men om det bara handlar om ett sätt att sänka lönen för unga, och införa ytterligare en osäker anställningsform, är det inget annat än ytterligare ett sätt att med skattemedel ge landets företag bidrag, och har inget gemensamt med riktig lärlingsutbildning som vi har i våra kollektivavtal.

Ordning och reda är en annan fråga som seglat upp som en av de viktigaste valfrågorna. Oavsett om det handlar om vårdskandaler, eller frågan om människor som utnyttjas på våra arbetsplatser. Här förefaller det som att alla är överens, vi behöver mer av ordning och reda. Det är först när det kommer till lösningar som skillnaderna blir uppenbara. Som jag skrev i min första ledare för året har parterna inom byggsektorn en unik möjlighet att bli överens om hur vi skall tackla de värsta avarterna med fusk och utnyttjande av människor i byggbranschen. Det handlar kort och gott om vem som skall ta ansvar för oegentligheter på svenska byggarbetsplatser. Här visar det sig att Sveriges Byggindustrier (BI) inte tycker att deras medlemsföretag har något ansvar alls för vad som sker om företag i en kedja av underentreprenörer inte gör rätt för sig. Arbetsgivarna har t.o.m. framfört att en reglering av företagens ansvar skulle vara olagligt. SNL har i en påkostad annonskampanj försökt blanda bort korten, genom att svartmåla Byggnads motiv, att facket försöker slå ut mindre företag, stoppa utländska byggföretag och tvinga dessa till svartjobb. Dessutom upprepar SNL med en papegojas envishet att byggnadsarbetena har höga lägsta löner. Det underförstådda budskapet att vissa företags rätt att konkurera med låga löner, dåliga villkor och rent fusk, är viktigare, än att se till att skydda de företag som gör rätt för sig, genom att se till att konkurrensen sker på lika villkor. Detta agerande reser frågan om ambitionsnivån hos landets arbetsgivareföreningar, när det handlar om att ta ansvar för ordning och reda, och stå upp för den Svenska modellen. Något har uppenbarligen hänt i arbetsgivarnas organisationer, som genom sin oresonlighet driver konfrontationspolitik fjärran från det som kännetecknar goda partsrelationer och förmågan att i kollektivavtal finna lösningar som gynnar både företag och anställda.

Mikael Johansson,
Förbundsordförande

mikael.johansson@malareforbundet.se