Du bestämmer!

Det har väl inte undgått någon att vi har val i Sverige den 14 september.
De politiska partierna gör nu allt för att vi skall fastna för just deras budskap, utformat av någon PR konsult som fått i uppgift att förpacka frågorna så lätt och luftigt som möjligt.

Själv är jag inte osäker inför mitt val i september, men jag avundas inte den stora grupp osäkra väljare som enligt alla opinionsmätningar finns. Om man enbart skall grunda sitt beslut på den stora flora reklam som nu sköljer över oss är det inte lätt att välja. Frågan som du måste ställa dig är hur du vill att landet, din kommun, och ditt landsting skall styras efter valet.
Den nu sittande regeringen har under sina åtta år vid makten genomfört stora och systematiska förändringar av vårt land. De fyra partier som ingått i regeringen har även genomfört stora delar av sina löften, som till exempel att det skall löna sig att arbeta, och att valfriheten skulle öka. Enkelt uttryckt har detta åstadkommits genom att försämra för de som inte jobbar, samt genom privatiseringar och utförsäljningar av våra gemensamma tillgångar. Det var kanske inte alla som insåg att en röst på alliansen skulle innebära att sjuka människor skulle flyttas från sjukförsäkringen till arbetsförmedlingen, inte för att de blivit friska utan för att reglerna ändrats. Detta har gått upp för många drabbade som nu gjort slut på sin a-kassa och måste söka försörjningsstöd. Den sittande regeringen har i sitt systemskifte gjort arbetslöshet och sjukdom till ett individproblem. Är du arbetslös beror det på att du inte söker jobb i tillräcklig omfattning, inte på att det är brist på arbete. Arbetsmarknadspolitikens inriktning har inte handlat om att skapa jobb och utbildningar, utan på att jaga arbetslösa med i många fall helt verkningslösa åtgärdsprogram, där privata konsulter och företag tjänat stora pengar.

Att utforma politiken på detta sätt har blivit den nuvarande regeringens signum. Det går igenom på alla områden i samhället; dina barn är inte längre elever i skolan utan kunder, detsamma gäller även våra gamla. Tron på att privatisering skulle lösa alla kvalitetsbrister, har varit drivande. När det sedan blivit fel någonstans i konkursad skola, eller ett äldreboende där vinstjakten går ut över de boende, blir svaret från regeringen att det möjligen är tråkigt och t.o.m. klandervärt när det händer, men det viktigaste är att släppa in marknaden. För politiker är detta bekvämt och gör att de slipper ta ansvar. Eftersom det är du själv som gjort valet av en dålig skola eller äldreboende, blir detta är en affär i första hand mellan dig och utföraren. I mina mörkaste stunder känns det som vi lever i en marknadens diktatur.

Jag är så pass gammalmodig så jag tror på idén om solidariskt samhälle där vi bidrar efter förmåga och får tillbaka från samhället utifrån behov. I det samhället har politiken en avgörande roll att spela, och är överordnad marknaden. I det samhället finns det valfrihet, men inga nitlotter när det gäller vård, skola och omsorgsverksamhet. I det samhället tar politiken, tillsammans med parterna på arbetsmarknaden, ansvar för att arbetsmarknadspolitiken styrs mot full sysselsättning, att det finns bostäder där de behövs och att vår gemensamma infrastruktur fungerar så att människor kan både bo och ta sig till jobbet och utbildningar. I det samhället har människor från andra länder som vill jobba i Sverige rätt till samma villkor som vi andra har. I det samhället kan företag bedriva sin verksamhet utan risk att bli utkonkurrerade av skojare som inte betalar skatt och inte gör rätt för sig. Därför kommer jag att lägga min röst på Socialdemokraterna, och min förhoppning är att nästa statsminister heter Stefan Löfven. Du bestämmer själv över din rösträtt, använd den och gör det med eftertanke.

Mikael Johansson
Förbundsordförande
mikael.johansson@malareforbundet.se