Nu har det hänt, det som inte skulle hända. Jag tänker på Riksdagens beslut om budgeten. En riksdagsmajoritet bestående av de fyra borgerliga partierna, och SD röstade tillsammans för en budget som ger mer av samma politik som väljarna röstade bort i riksdagsvalet.

Sverigedemokraterna hade chansen att rösta för sina egna förslag i valrörelsen, om till exempel höjd a-kassa och att ge pensionärer samma skatt som löntagare. Istället valde SD att rösta för de fyra borgerliga partiernas budget. Jag är egentligen inte förvånad. SD har trots sitt envisa mantra om att ingen vill prata med dem – under den gångna mandatperioden i huvudsak varit överens med de övriga borgerliga partierna.

Först efter att regeringen förklarat att de hade för avsikt att utlysa nyval, lyckades partierna enas om spelregler som gör det möjligt för en minoritetsregering att få igenom sin budget och ekonomiska politik. Tyvärr innebär beslutet i riksdagen att 2015 är ett förlorat år. De offensiva satsningar som fanns i regeringens budget, bland annat frågorna om ungdomsarbetslösheten och en höjd a-kassa, förlorade i omröstningen.

Det måste vara något fundamentalt tankefel, när vi från borgerligt håll får höra att inga pengar finns till satsningar på ungdomar, på en aktiv arbetsmarknadspolitik, och på en höjd a-kassa. Detta samtidigt som deras budget fortsätter med samma huvudlösa subventions- och avdragspolitik, som varit deras signum under åtta år i regeringsställning. En politik som gör oss alla fattigare, och ett litet fåtal rikare. Sanningen är att det aldrig funnits så mycket pengar i samhället som nu. På landets arbetsplatser går sjuka människor till jobbet. Långtidssjukskrivna förpassas till arbetsförmedlingen och skall stå till arbetsmarknadens förfogande, inte för att de blivit friska utan för att de nått en tidsgräns i sjukförsäkringen. En mindre känd bieffekt av denna politik är att landets företagare nu för andra gången på några år får miljarder i återbetalning från våra avtalsförsäkringar. Landets måleriföretagare får tillsammans dela på 70 miljoner. Pengar som var inbetalda för att ge långtidssjuka människor ersättning.

Behoven av vård och omsorg ökar, samtidigt som landets kommuner och landsting säger sig inte ha råd att anställa fler människor. Unga människor som vill jobba inom vård och omsorg möts av dåliga löner och otrygga anställningar. Den politiska debatten borde handla om lösningar på framtidens utmaningar. Fokus i debatten är istället för eller emot privatiseringar, vilket skickligt kamoufleras till en fråga om valfrihet. Det är inte utan att min gamle favorit Peps Persson slog huvudet på spiken redan på 70 talet, när han i låten Falsk matematik sjöng ”Vart du än släpper slantarna så rullar de åt samma håll”. Den budget riksdagsmajoriteten antog är inget annat än falsk matematik.

Mikael Johansson

Förbundsordförande

mikael.johansson@malareforbundet.se

Företagare får för andra gången på några år miljarder i återbetalning från våra avtalsförsäkringar
Den budget riksdagsmajoriteten antog är inget annat än falsk matematik