• – Vi ser behovet att stärka ombuden ute på arbetsplatserna i den nya arbetsplatsorganisationen, säger Joakim Blomqvist, ordförande i avdelning 6 och ledamot i förbundsstyrelsen. Foto: Tomas Nyberg

  • Foto: Tomas Nyberg

  • Foto: Tomas Nyberg

  • Foto: Tomas Nyberg

  • Foto: Tomas Nyberg

  • Foto: Tomas Nyberg

  • – Är man beredd att lyssna får man en öppning till personen och kan komma fram till vad som är det egentliga problemet, säger Jani Lokka. Foto: Tomas Nyberg

  • Johan Redéns råd till de som inte själva är redo att ta diskussionen är att vända sig till avdelningen så kommer någon ut på ett arbetsplatsbesök. Foto: Tomas Nyberg

  • – Jag brukar ställa frågor, många gånger kan de inte svara, säger Joefine Krantz. Foto: Tomas Nyberg

  • Foto: Tomas Nyberg

  • Foto: Tomas Nyberg

  • Gunilla, spelad av Ulrika Lindberg, får publiken att reagera och agera mot hennes fördomar och högljudda åsikter. Foto: Tomas Nyberg

  • Foto: Tomas Nyberg

  • Foto: Tomas Nyberg

  • Susanne Lindberg, från teatergruppen Tage Granit, ledde och samlade ihop diskussionerna som pjäsen startade. Foto: Tomas Nyberg

  • Foto: Tomas Nyberg

  • Foto: Tomas Nyberg

  • Foto: Tomas Nyberg

Hur försvarar vi den fackliga värdegrunden om allas lika värde och rättigheter? Det arbetade de förtroendevalda i avdelning 6 med när de samlades för utbildning i Örebro.
För ombudsmannen Johan Redén är det en självklarhet att den som är Sverigedemokrat eller uttrycker sig rasistiskt inte kan vara förtroendevald i Målareförbundet. Förbundet har inte satt ner foten i frågan, utan detta är hans personliga åsikt.
– Organisationen har vissa värderingar du som förtroendevald måste stå bakom. Däremot har den som är medlem rätt till hjälp mot sin arbetsgivare oavsett åsikt eller partitillhörighet, säger Johan Redén.

Johan Redén går alltid in i diskussionen oavsett om den sker i sociala medier eller i verkliga livet, men han har insett att han aldrig kommer att få dessa personer att ändra åsikt.
– Jag tar diskussionen för att de andra ska få en annan förklaring. Den som framför dessa åsikter och kommer med påståenden ska inte stå oemotsagda, säger Johan Redén.
Han tar som exempel ett återkommande påstående: ”Våra gamla svälter men invandrare, det tar vi emot fler och fler”.
– Samma period har skatterna sänkts med 147 miljarder, säger Johan Redén vilket han menar förklarar den försämrade välfärden.
Johan Redéns råd till de som inte själva är redo att ta diskussionen är att vända sig till avdelningen så kommer någon ut på ett arbetsplatsbesök.

Utbildningsdagens arbete startade med teatergruppen Tage Granit som är en del av LO:s projekt ”Alla kan göra något”. Teaterledaren Susanne Lindberg tycker att civilkuraget ingår i det fackliga uppdraget.
– Om inte jag tar diskussionen, varför ska någon annan göra det?
Hon säger att det är viktigt att sätta emot så mycket som möjligt för det blir så många överdrifter. Inför valet 2006 var det sjuka och arbetslösa som var lata och parasiter, nu är det invandrarna som är orsak till alla problem.
Teatern handlade om ett tvätteri där vi fick möta Sara som förtroendevald och Gunilla som tillhör inventarierna. Företaget tar emot många nyanlända praktikanter och främlingsfientligheten blir allt mer öppen. Gunilla går på högljutt och med mycket energi om vilket elände det är och att Sara måste ta upp med chefen att nu får det vara nog med invandrare. Sara tycker det är svårt och läskigt och undviker ämnet.

Publikens uppgift blev att regissera Sara. Hur ska hon göra? Vad ska hon säga?
– Det gäller att ha motargument. Jag fyller på med kunskap hela tiden, sa en av de förtroendevalda.
– Fokusera på hur vi behandlar varandra på arbetsplatsen. Du får ha dina åsikter men på arbetsplatsen är det inte okej.
Susanne Lindberg och publiken var överrens om att Sara behövde få ner Gunillas energinivå. En viktig del i lösningen visade sig vara att lyssna. Ta reda på vad problemet är. När Sara ställde frågor och visade ett äkta intresse för svaren så kom det fram att där fanns en bakomliggande bitterhet, osäkerhet och rädsla.
– Slå ihop böckerna och titta på henne. Det var det första Jani Lokka sa. Han reagerade på att Sara fortsatte läsa och skriva i sitt block samtidigt som hon svarade Gunilla.
Jani Lokka är målare och förtroendevald på Miljönären i Karlstad. Han behöver inte ta diskussioner om kränkande särbehandling, rasism och diskriminering dagligen, men det händer. Han berättar om ett tillfälle när en kollega uttryckte sig rasistiskt.
– Jag tog upp det med chefen och kallade till ett MB-möte, säger Jani Lokka.
Personen fick berätta sin version, chefen gjorde klart hur företaget såg på det inträffade och Jani Lokka pratade om fackets syn på rättigheter och skyldigheter och hur man bemöter varandra. Personen fick en muntlig varning. Jani hänvisar till kaosteorin, hur en fjärils vingslag kan växa till en orkan på andra sidan jordklotet.
– Vill jag att konflikten ska ta stopp här eller växa till ett krig?
Hans råd till de som vill men inte vågar ta diskussionen är att vara påläst och träna.
– Gör en sketch. Ta hjälp av föräldrar och vänner.

Josefine Krantz är målare och förtroendevald på Forsbergs måleri i Örebro. Hon berättar att det hela tiden kommer upp rasistiska åsikter i olika sammanhang. Hon går kurser inom LO och Målareförbundet och tycker hon har nytta av den argumentationsteknik hon lär sig.
– Istället för att inta försvarsposition brukar jag ställa frågor, många gånger kan de inte svara.
En gång om året träffas de förtroendevalda för att prata mjuka frågor. I fjol hölls utbildningsdagarna sektionsvis men i år samlades hela avdelningen och det uppskattade Josefine Krantz.

 

Helena Forsberg
helena.forsberg@daladem.se