Antalet kvinnor i Målareförbundet är cirka 8 % och ökar ständigt, men ändå ser den kvinnliga representationen i våra organisationsled rätt taskig ut.

Vi har EN kvinnlig ombudsman, få kvinnor sitter i avdelningsstyrelserna och få har förtroendeuppdrag. Ingen sitter i förbundsstyrelsen – än. Inte ens som representantskapsledamöter ute i avdelningar ser vi särskilt många kvinnor.

Många påstår att det inte finns några kvinnor som är intresserade och absolut inga unga kvinnor. Till er som tänker så uppmanar jag att tänka om. Jag kom nyss hem från Målareförbundets ungdomsforum på Rönneberga. Av 26 deltagare var hälften kvinnor. Unga, intresserade och kompetenta kvinnor från i stort sett alla avdelningar. Så vi finns och vi är många.

Tittar vi på Byggnads kan vi se att av deras medlemmar är endast 1,2 % kvinnor och det finns 4 kvinnliga ombudsmän. Den första av dem anställdes dessutom för 10 år sedan. De har också en kvinna i förbundsstyrelsen.

Hur kan det komma sig att Byggnads har kommit så mycket längre i den frågan trots att vi har betydligt fler kvinnor inom organisationen? Hur kan det komma sig att så få kvinnor inte får platser inom våra led? Kan det vara så att det finns glastak även hos oss utan att vi tänkt på det?

Vi pratar många gånger om hur illa det är att kvinnor generellt tjänar mindre än män i övriga samhället och att få kvinnor sitter i bolagsstyrelserna. Det är ju för jävligt! Men samtidigt ser det likadant ut i vårt eget förbund utan att vi gör särskilt mycket åt det.

Våra kvinnor tjänar 98 % av det männen tjänar till exempel. Det är en fantastisk siffra om vi jämför det med samhället i övrigt men ingenting mindre än 100 % kan vara acceptabelt! Vi talar om könsneutrala kollektivavtal men ändå verkar det gynna männen mer än kvinnorna. Det är något vi bör fundera en gång extra över.

Jag menar inte att de individer som idag innehar uppdrag i vårt förbund är inkompetenta, tvärtom. Men vi måste faktiskt titta på den statistik som ligger framför oss, acceptera den och göra någonting åt det. Vi kan inte kritisera samhället för dess strukturer och samtidigt anamma dem inom vår egen organisation. Det är enligt min mening dubbelmoral så det sjunger om det!

Visst förändring sker gradvis men ibland behövs det en spark i baken för att saker ska hända. Jag anser att frågan om kvinnlig representation är en sådan sak som behöver få sig en knuff framåt.

Kanske är dags att införa kvotering och ge kvinnor en chans då de uppenbarligen inte väljs in i dagsläget. Kanske att det då i framtiden sitter en kvinnlig ordförande i Målareförbundet?