I en tid när den fackliga sammanhållningen behövs som mest har LO inte förmått att samla sig kring gemensamma krav inför de kommande avtalsförhandlingarna. Trots att alla förbund inom LO har ställt sig bakom en rapport om långsiktiga mål om vad vi vill åstadkomma, bl. a. att stoppa de ökande inkomstklyftorna. I detta ingår även att komma tillrätta med den värdediskriminering som dagligen sker mellan kvinnor och män på arbetsmarknaden. Möjligen var det ödets ironi som gjorde att den oenighet som fällde samordningen var inte vad som skall ske, utan hur.

 

 

Målareförbundet har alltid varit en stark anhängare av ett gemenensamt uppträdande i avtalsrörelsen. Vår uppfattning kommer från insikten att även om vi som grupp kortsiktigt och i synnerhet med konjunkturen i ryggen kan tjäna på att stå utanför samordningen, är vi alla långsiktigt förlorare om vi inte kan hålla ihop. LO:s samordning i avtalsrörelsen är den enda kraft som på allvar förmår utmana den samhällsordning som gör att våra mammor, fruar, systrar och döttrar generellt tjänar mindre, har otryggare anställningar och som ett samlat resultat av detta dessutom livslångt får betala med en lägre pension.

 

 

Den enda modell som de senaste 15 åren gjort något som verkat i rätt riktning är de så kallade jämställdhetspotterna som vi använde 2007-2010. Dessa potter var konstruerade så att de gav mer i kronor till avtalsområden i förhållande dels till inkomst, dels till hur många kvinnor som fanns på avtalsområdet. Det var även denna linje som vi tillsammans med övriga 6F förbund drev, i samordningsdiskussionerna på LO. Några förbund inom industrin och offentlig sektor gillande inte detta upplägg, utan ville istället peka på en specifik grupp, nämligen undersköterskor. Det är ingen av oss som tvivlar på att undersköterskor som grupp betraktat är både värdediskriminerade och felavlönade, men de är inte ensamma om detta. I slutänden stod alla LO-förbund inför en kompromiss som innehöll rätten för de som tjänar under 25 000 kr/mån att ta ut en högre ökning i procent än övriga grupper, samt en satsning på just undersköterskor. Målareförbundet och 10 andra förbund sa ja till denna kompromiss. För att vi skall kunna göra en samordning måsta alla förbund säga ja till densamma, vilket tre förbund inte gjorde.

 

 

Jag kan bara hoppas avtalsrörelsen 2016 blir en parentes i LO:s historia, för vi borde förmå så mycket mer än så här. Det finns ingen motpart som kan göra oss mer skada än den vi just tillfogat oss själva och de ideal vår rörelse är byggd på. Vi kommer att möta en motpart som är mer samordnad än någonsin förr. De drivs även av en tydligt uttalad ambition om att skapa större skillnader på arbetsmarknaden, både mellan grupper och genom att montera ner våra trygghetssystem. Målareförbundet går i avtalsrörelsen med stöd av våra medlemmar och vi kommer att samordna oss med förbunden inom 6F. Vi kommer även att lämna vårt stöd till andra förbund som delar vår syn på samordning. För vi vet att ensamt inte är stark.

 

Mikael Johansson
Förbundsordförande
mikael.johansson@malareforbundet.se