Svar på insändaren: Vart tog våra kärnfrågor vägen?

Mikko Siika-Aho avdelning 1 frågar vart våra fackliga kärnfrågor tagit vägen. Mikko, jag själv och många andra har tillsammans demonstrerat för just detta; alla människors lika värde, att svenska avtal skall gälla i Sverige för alla människor.
Att det inte är så idag uttrycker Mikko tydligt när han ger exempel på hur människor utnyttjas till lägre löner och utan det skydd som våra svenska avtal faktiskt ger till alla, oavsett varifrån de kommer.
Vi är helt överens om att kollegor från andra länder är välkomna hit att arbeta och skall då självklart ha samma rättigheter som vi har i Sverige.

 

Tyvärr är byggbranschen, dit vi målare hör, en bransch som har lockat till sig kriminella element som ägnar sig åt något som bara kan beskrivas som modern slavhandel. Naiva miljöpartister och den förra regeringen spädde dessutom på problemet, genom att ta bort den tidigare arbetsmarknadsprövningen som tvingade en arbetsgivare att redovisa brist på arbetskraft innan hen kunde ta emot arbetskraftsinvandring.
Effekten lät inte vänta på sig. På byggen, i restauranger och i bärskogarna finns människor som kom till Sverige i tron om det arbetserbjudande som arbetsgivaren gav faktiskt skulle gälla.
Men det visade sig dock snart att de villkor som låg till grund för deras tillstånd inte gällde. Dessa människor är inte med i facket, deras arbetsgivare omfattas inte av kollektivavtal. Att klaga hos arbetsgivaren för en migrantarbetare medför bara att denne blir av med jobbet, och därmed rätten att vistas i Sverige.
Nu sker det en hel del på den politiska fronten som verkar i rätt riktning. Regeringen lägger lagförslag både kring utstationerad arbetskraft, och om rätten att ställa sociala villkorskrav vid offentlig upphandling.
De problem jag ser är att vi har en minoritetsregering som har problem att få igenom dessa i riksdagen. Det finns en riksdagsmajoritet, där SD ingår, som inte delar vår problembeskrivning.
Även om vi rättar till avarterna som gör det lagligt att utnyttja utländsk arbetskraft, och som i praktiken har gjort det omöjligt för kommuner och landsting att ställa krav på svenska avtalsvillkor när de upphandlar med våra skattepengar, har vi i facket ett ackord att göra. Vi måste vara på arbetsplatserna och göra vårt jobb, vilket är att teckna avtal och organisera de anställda. Det är så vi även jobbar för jämställdhet, och mot alla typer av diskriminering.
Det är det som är själva idén och meningen med vår förening.

 

MIKAEL JOHANSSON
förbundsordförande