• Runt 1850 kunde man för första gången göra papper på rulle, före det stämplades pappersark till tapeter. – Det revolutionerade processen och från att ha varit en väldigt marginell produkt för de allra rikaste knösarna blev det tapeter i mängd för alla, säger Henrik och Ann-Charlotte Strandberg som driver Lim & Handtryck. Foto: Jan-Erik Johansson

  • Valsen är en trä- eller metallkärna försedd med utstickande mässingsprofiler som bildar mönstret. Upp till sju roterande valsar klarar maskinen, men till de flesta tapeter används två- fyra valsar. Foto: Jan-Erik Johansson

  • Med mindre och mindre kugghjul ned till lilla justerskruven skapas en precision på delar av millimeter. Det krävs när flera roterande valsar ska passa med varandras mönster. Foto: Jan-Erik Johansson

  • De tryckta tapeterna matas in i hängtorken och vandrar sakta framåt styrda av kedjor, käppar och hjul, allt ren mekanik. ……– Här får man vara med och peta lite och hålla koll. Foto: Jan-Erik Johansson

  • En brun grundfärg i första tryckningen och sedan tre olika färger och valsar i andra varvet skapar den här tapeten med mönster från tidigt 1900-tal. Foto: Jan-Erik Johansson

  • När den tyska Rosenmaskinen kom 1896 ansågs det att perfektionen var fulländad när det gällde tapettryckning. En Rolls Royce i branschen. Foto: Jan-Erik Johansson

  • De äldre mönstren försökte efterlikna tyger och tittar man nära kan man se inlagda räfflor, likt väv, i tapeterna. Foto: Jan-Erik Johansson

Käppar, kedjor, kugghjul och justerskruvar. Stort och klumpigt men med en precision som skapar de skiraste mönster. Rosenmaskinen från 1896 tillverkar fortfarande tapeter på samma vis som när den var ny.
– Detta var dåtidens absoluta spetsteknologi när det byggdes.

Det säger Henrik Strandberg som tillsammans hustrun Ann-Charlotte driver ett färg- och tapetmakeri i tidsenliga lokaler i Mölndals gamla kvarnby.
– Den kallas Rosenmaskinen eftersom den ansågs kunna göra det optimala trycket, den optimala rosen. Sju färger klarar den samtidigt och har en precision ned till en tiondels millimeter skulle jag säga.

Ett underverk när den kom och trots ålder och teknik rullar den ut så mycket att företaget har en lagerförd kollektion och säljer även till vanligt folk.
Färgen är en egentillverkad linoljeförstärkt limfärg enligt gammalt recept med oorganiska pigment från diverse mineraler. Resultatet blir en robust limtryckstapet med tjockt färglager utan plaster och tillsatser vilket Henrik talar sig varm för.
– Du kan riktigt känna pigmenten som står i det fria utan någon film eller plasthinna framför sig. Det bibehåller färgens optik och en röd tapet är röd i alla ljus, även i skenet av stearinljus.

En tapet trycks i två steg. Först läggs en grundfärg över hela ytan; Änden av en tjock rulle papper börjar gå genom maskineriet och en slät vals lägger på färgen. I sakta mak rullar tapeten vidare in i en hängtork. Den går sakta och lugnt genom torken och när den väl kommit hela varvet genom maskinen har det gått två timmar och tapeten är så torr att den kan rullas igen.
– Sedan står den och mognar på hyllan i ett par veckor. Jag går och gnuggar och känner när den är stark nog för mönstertryckning.

Proceduren görs då om, men den här gången med upp till sju runda valsar med olika tryck och färg. Det är här precisionen krävs då alla mönster och färger görs på en gång. En vals trycker exempelvis blommans konturer i en färg, nästa fyller i den och en tredje gör pistillen. Aldrig målas vått i vått så valsarna måste justeras exakt mot varandra.
– I trycksituationen får man vara rejält på hugget; Kolla mönster, fylla på färg, skruva och se så inget hänger sig, skrattar Henrik Strandberg.
Den färdiga tapeten måste kantskäras och hängs sedan med överlapp.

Det är drygt 10 år sedan paret Strandberg tog över produktionen efter tapetmakaren Mikael Rasmussen. Förutom maskinen såg han till att samla på sig mönstervalsar från håll.
– Han jobbade mycket i Europa och tog hand om dem när maskiner skrotades ut. Vi har 3 000-4 000 olika valsar i dag och det är en enorm kulturgärning han gjort.
– Kunder kommer ibland med en tapetbit och vill ha en rekonstruktion. Ibland har vi rätt vals och i bland gör vi en ny vals, säger Henrik Strandberg.

Kanske är de ensamma i världen om att gå all in i att trycka tapeter med tekniken från mitten av 1800-talet och med samma grejor då som nu.
– Det är väldigt roligt även om det kan vara slitigt. Men det är inget självändamål eller att vi tänker att allt var bättre förr. Tapeten har ett syfte och funktion; Att vara så vacker som möjligt och på det här sättet blir den vackrast tycker vi.

Jan-Erik Johansson