Kvinnorna tar plats i Göteborg

Jag vill att fler kvinnor ska engagera sig fackligt. Anna Ekman är nyvald ordförande. Med en ny styrelse varav tre är kvinnor hoppas sektion 4 i Göteborg på ett aktivt arbete för bland annat jämställdhetsfrågor.
– Det går sakta men säkert, säger Magnus Söderström från valberedningen.

Det är den första riktiga vårdagen i Göteborg och framför Olof Palmes hus, tidigare Folkets Hus, sitter folk och njuter i värmen. Svenska Målareförbundets avdelning 3 och sektion 4 har sina lokaler här. Anna Ekman kisar mot det ovana solljuset.
– Mitt första fackliga uppdrag var som skyddsombud. Man inser att facket är viktigt när man själv fått hjälp. Jag ser fram mot att kunna påverka.
Med fackligt engagerade föräldrar var det självklart för Anna att gå med i facket. Hon är 31 år och har fast anställning sedan två år tillbaka.

LÄS ÄVEN:”Vi är bäst i klassen inom byggbranschen”

– På en av mina första anställningar hade jag en arbetsgivare som inte betalade rätt lön och traktamenten, då ringde jag facket.
Magnus Söderström från valberedningen har varit ett stöd för att komma in i styrelsearbetet.
– Jag är ny som ordförande men har haft en hel del förtroendeuppdrag. I april ska jag gå en tvådagarskurs som ordförande, jag har också gått sammanlagt tre veckors utbildning i styrelsearbete, säger Anna Ekman.

Inom byggbranschen har måleribranschen procentuellt sett mest kvinnor och de har ofta en tuff tillvaro med machokulturen. För att stötta och stärka fler kvinnor som går måleriutbildning och få dem att stanna i branschen har nätverket Mira startats, av kvinnor för kvinnor. Mira står för Målinriktade, Inspirerande, Respekterade och Accepterade och är öppet för kvinnor inom lackering och måleri.
– Vi är tjejer som stöttar varandra, män är välkomna att delta på medlemsträffar. Vi är för jämställdhet.
Magnus Söderström påpekar att måleribranschen är mansdominerad men med snart nästan tio procent kvinnor.

– Det finns mycket att arbeta med, som jargongen på arbetsplatser, hur man behandlar varandra på byggen, att det ofta inte finns omklädningsrum för kvinnor eller en toalett på arbetsplatsen.
Anna instämmer.
– Det har hänt att jag stått på Statoil och klätt om i början av min karriär. Man kan upplevas som obekväm om man ställer krav, och man vill ju jobba.

Anna Ekman hoppas att få in mer jämställdhetsarbete i sektionsarbetet.
– Vi ska ha förhoppningsvis ha medlemsmöten där vi pratar om machokultur och dit alla är inbjudna. Det kan bli intressanta diskussioner. Arbetsmiljö, stress och hälsa över huvud taget är också viktiga frågor.

Som valberedare intervjuar Magnus Söderström de nominerade till styrelsen.
– Vi har fått in fler nomineringar i år än annars. En bra valberedning som tänker i demokratisk anda och tar reda på vad som händer i föreningen borgar för att få en levande organisation med rätt personer på rätt plats. Vi har haft en kvinna i styrelsen tidigare men hon stod inte till förfogande en period till.

Magnus säger att förbundsledningen vill se fler kvinnor representerade på förtroendeposter inom organisationen. Att få in fler kvinnor på sektionsnivå är ett steg i den riktningen.
– Jag gillar jämställdhet och lyfter gärna fram tjejer, men inte till priset att det måste vara en tjej. Anna är vald för sin kompetens, att hon är kvinna är en bonus.

Sektion 4 i Göteborg är landets största med 1 100 medlemmar. Från att ha varit en styrelse bestående av enbart män finns det nu tre kvinnor och sju män. Förutom Anna finns ytterligare två nya kvinnor med i sektionsstyrelsen, Izabella Wremstad, 22 år och Amelie Slobo, 26 år.
– Med tre syskon har jag alltid varit för rättvisa, jag gillar vad facket kämpar för. Att ha en röst, säger Izabella.
Hon har själv fått hjälp när en chef sa upp henne precis innan en provanställning gick ut.
– Något måste hända med machokulturen, fler och fler hoppar av, också män.
Hon är glad över nätverket Mira.
– Vi kan stötta varandra, lägga en hand på axeln och säga du är inte ensam.

Amelie Slobo gick också med i facket så fort hon börjat arbeta.
– Hela förbundet behöver arbeta med att förändra beteendet mot kvinnor, det är inte de som är problemet. Män som jobbat längst kanske skojar på ett sätt som upplevs som otrevligt och kan vara både sexistiskt och rasistiskt, ingen vågar säga ifrån.

Magnus ser fram mot den nya styrelsen.
– Vi har sju nya styrelsemedlemmar och tre som tidigare varit suppleanter, alla med kunskap och vilja att göra något bra, det känns som att det blir en riktig nystart.
Anna vill se mer delaktiga medlemmar på mötena.
– Vi vill få med dem som inte brukar gå annars, att de blir aktiva och inte bara sitter och gnäller om sitt missnöje på jobbet. Alla ska vara med och bestämma.