Indien var länge ett land under belägring. Det tillhörde som bekant det brittiska imperiet. Mahatma Gandhi ledde en befrielserevolt och vann. Det anmärkningsvärda?

LÄS ÄVEN: Josefin Johansson: ”Alla feminister hatar män, eller?”

Att Gandhi var emot våld och vapen. Trotts det här lyckades han med god vilja och övertygelse och troligtvis den mest överdrivet stora bägaren fylld av envishet. Han betydde och betyder fortfarande mycket för väldigt många.

Finns det någonting som känns mer i hjärtat än när människor visar dig att det finns saker att fightas för, när de visar dig att det faktiskt finns anledningar till att tro på mänskligheten igen?

LÄS ÄVEN: Stefan Johansson: ”Demokrati, vad är det?”

Min son är en sådan källa som ger mig tilltro. Världen kan många gånger målas upp som mörk och dyster. Men egentligen så är det tvärt om. Enligt den framlidne, fantastiska, professorn Hans Rosling så blir världen successivt lite bättre. Fler människor mår bättre och färre kan räknas som fattiga.

Trots fantastiska människor så som Rosling och Gandhi – är det inte så att vi dagligen översköljs av information om illdåd och makabra scener så fort vi öppnar tidningen, rent fysiskt eller i mobilen?

Det låter, trots fakta som talar emot, som om världen brinner. Det här är något som effektivt har utnyttjats i framför allt sociala medier för att beskylla dem som har svårast att försvara sig, personer som inte passar in i den påhittade mallen. Under en tung period av skitsnack från dessa fientliga grupper så dök en stark förebild upp.

LÄS ÄVEN: Josefine Krantz: ”Hur skulle det se ut om alla var ja-sägare?”

Hon gjorde en enda sak. Hon stod inte och kastade sten eller svor. Hon ställde sig framför en marscherande hop av arga män, hon höjde sin näve och stod still med huvudet högt utan att vackla medan de vitklädda männen passerade.

Där och då blev Tess en hjälte för mig, hon fick mig att inse att världen inte är så pass mörk som det för den stunden kändes. Om vi låter oss bli indragna i hur människor med en viss agenda vill att vi ska se saker istället för att ta ett steg tillbaka för att få ett bredare perspektiv så dras vi så lätt med. Om vi ska låta oss splittras och peka finger åt varandra – vad har vi kvar då?

LÄS ÄVEN: Helena Forsberg: ”Rocka sockor! Sen då?”

Det behövs inte alltid stora vapen för att få till förändring. För att få till en förändring så räcker det ibland bara att tala ut, för att inspirera räcker det ibland med en höjd näve.