Svensk ekonomi går just nu på högtryck, arbetslösheten är rekordlåg, allt borde väl vara frid och fröjd – eller?

Tyvärr visar det sig att det inte är så enkelt. Många företag vittnar om att de har behov av att anställa, men det finns inga arbetslösa med rätt kunskaper för de lediga jobben. Under hela den senaste lågkonjunkturen handlade debatten om att det var framförallt två saker som stod i vägen för arbetslösa och jobben, nämligen för höga löner och en för stark lag om anställningsskydd (LAS).

Utgångspunkten var att bara priset på arbete sänks, och att det blir lätt att ge människor sparken så kommer jobben att ta fart. Tyvärr har denna uppfattning bitit sig fast både hos politiker och hos tongivande arbetsgivarorganisationer nästan som en religiös övertygelse. Problemet är att det är svårt att argumentera med fakta mot den som bara ger sig hän åt tron.

LÄS ÄVEN: Facklig tid föreslås bli a-kassegrundande

Mina erfarenheter baserad på snart 30 års fackligt arbete i såväl hög- som lågkonjunktur, i en bransch huvudsakligen bestående av småföretag i måleri- och lackbranschen, är att företag anställer först när de har behov av att göra det. Den som anställs har sådana kunskaper att det går att ta betalt för det arbete som utförs.

På samma sätt förhåller det sig när det gäller uppsägningar, det är företagets tillgång på uppdrag som avgör om de kan ha anställda eller inte. Brist på uppdrag har alltid utgjort skälig grund för att säga upp anställda. Det kan vare sig LAS eller kollektivavtal ändra på. Baserat på denna erfarenhet vore det oändligt mycket bättre att stimulera efterfrågan, och satsa på yrkesutbildning.

De senaste åren har olika regleringar införts som i praktiken sätter LAS ur spel. Anställningar sker på sådant sätt att den anställde kan jobba i flera år utan att få en fast anställning. Utan en fast anställning blir saker som att ingå hyresavtal, ta banklån och skaffa ett bensinkort väsentligt mycket svårare.

LÄS ÄVEN: ”Föreslagna ändringar i LAS skulle bryta mot ILO”

Bland de avarter som tillkommit är arbetsgivares möjligheter att genom att säga upp en del av anställningen tvinga anställda från heltid till deltid. Lägg sedan till kraven på precisionsbemanning vilket leder till att arbetsdagen styckas upp i flera olika arbetspass, och möjligheten att ersätta egen anställda med inhyrd personal. Detta är dessvärre en verklighet på en stor del av den svenska arbetsmarknaden.

En av paradoxerna är att det inte är småföretagen i våra branscher som överutnyttjar tim- och visstidsanställningar, utan ofta stora arbetsgivare som har tillgång till personalavdelningar, som kan hålla reda på alla möjligheter att runda fasta anställningar. Ödets ironi är att de arbetsgivare vi själva äger och som borde föregå med gott exempel, det vill säga kommuner och landsting, hör till arbetsgivare som utnyttjar LAS alla kryphål.

LÄS ÄVEN: Kollektivavtal ett krav vid upphandlingar i Dalarna

Det är med detta som grund som LO nu begär förhandlingar med Svenskt näringsliv om att ta ett omtag om lagstiftningen och se till att vi kan städa upp bland anställningsformer, och se till att människor får trygga anställningar. Det kommer naturligtvis inte att bli lätt, men det är nödvändigt om vi vill ha en fungerande arbetsmarknad för alla.

Jag vill avslutningsvis passa på att önska dig och din familj en God Jul & Gott Nytt år.