Målareförbundet växer – 1400 nya medlemmar har skrivits in

Krister Nilsson tycker alltid man är ett lag och vill inte framhålla sig själv i sammanhanget. Men han har under tre månader skrivit in 70-talet nya medlemmar i avdelning 5.

Han berättar att han som förtroendevald genom åren riktat sig mycket till ungdomar genom att hålla i branschutbildningar, skolinformation och gesällprov. Därför blev det naturligt att även i dessa sammanhang värva medlemmar.

– Jag bjuder på mig själv, det går inte att komma med kollektivavtalet i handen då somnar de direkt.

Jag fick slåss för min överlevnad och när jag hade varit där ett tag och det började komma fler ungdomar såg jag till att försvara dem.

Han berättar om när han kom till ett inbokat besök på en skola 10:30 och hörde hur eleverna pratade med läraren och mest av allt ville åka hem. Krister Nilsson lyckades trollbinda dem så det slutade med att läraren sa att nu fick de lov att sluta för bussarna kom.

Han framhåller vikten av att rekrytera skolungdomar så de växer in i facket från början. Men han har även rekryterat arbetande icke medlemmar som varit servicemålare, lackerare, utländsk arbetskraft, utlärda och lärlingar.

– Det känns extra roligt att jag fått med från hela spektrat.

Det sägs ofta att det är bäst att ungdomar riktar sig till ungdomar, men det håller inte Krister Nilsson med om.

– Det handlar mycket om hur man är som människa. Det är viktigt att hitta rätt nivå och berätta från egen erfarenhet och visst kan man behöva smyga in någon paragraf.

Krister Nilsson är 53 år och har jobbat 30 år i branschen så erfarenhet har han och många händelser har han att berätta om. Han berättar att anledningen till att han brinner för ungdomarna är att på sin första lärlingsplats fanns en äldre målare som avskydde ungdomar.

– Jag fick slåss för min överlevnad och när jag hade varit där ett tag och det började komma fler ungdomar såg jag till att försvara dem.

Krister Nilsson är igenkänd på Piteås gator och hälsar på alla målare han möter oavsett om han är målarklädd eller inte.

– Personkännedom och förtroende är viktigt. Nåt slags förtroende verkar jag inge eftersom många hör av sig till mig.

För medlemsvärvningen i Norrbotten med stora avstånd är telefonen ett viktigt hjälpmedel. Det är ingen idé att dra iväg 25-30 mil i blindo.

– Men ibland springer man på någon ickemedlem i samband med arbetsplatsbesök och vissa personer möter man av en slump.

Det gäller att pejla av när de som är tveksamma kan behöva flera samtal och möten innan de beslutar sig för att bli medlemmar. Medan andra kan vara övertygade att facket inte är något för dem.

– Vi måste i alla fall ställa frågan.

För Krister Nilsson var höstens arbete som medlemsvärvare det sista fackliga uppdraget – i alla fall för denna gång. Han har efter 23 år på samma firma sagt upp sig och börjat på Nordells måleri i Piteå som projektledare och arbetsledare.

– Jag kommer att ha hjärtat kvar på rätta sidan.

Vi behöver ytterligare jobba med att det här är en del av verksamheten – alltid. Inte ett tillfälligt projekt.

Han har jobbat fackligt i ungefär 15 år från några få uppdrag upp till 800 timmar och han berättar att inte en enda av de dagarna har varit dålig.

– Det är fantastiskt att vara förtroendevald, det känns som en förmån.

De avdelningar som ökar mest är Målarettan Stockholm- och Uppsalalän, avdelning 5 Norr- och Västerbotten samt avdelning 9 Gävle-Dala.

Christian Olofsson har värvat medlemmar under två månader i våras och en månad under hösten. I hans avdelning 9 Gävle-Dala är avstånden överkomliga.

– Vi har haft ringprojekt också, det finns det andra som är mer lämpade för. Jag trivs bäst med att vara ute och träffa människor.

Han har kombinerat medlemsvård med att träffa ickemedlemmar och tycker generellt är det är lätt att få dem att gå med.

– De är glada att man hälsar på, många har inte så bra koll på vad facket är och hur det påverkar deras eget arbetsliv, säger Christian Olofsson.

Christian Olofsson har träffat såväl målare som lackerare. Han är ärlig med att han är byggnadsmålare och har inte tekniskt kunnande om lackering men ser det inte som ett problem.

– De kollektiva fackliga tankarna är ändå de samma.

Per Lavinder i Målarettan tycker det kan vara ganska tungt att rekrytera, han vill gärna se resultat direkt men måste se det mer långsiktigt.

– De gånger man får med någon direkt går man på moln.

Lackerarna har till skillnad från målarna en fast arbetsplats och kan ha svårt att prata i enrum. Per Lavinders strategi är att åka ut och presentera sig för chefen och bestämma en tid när han kan komma tillbaka för att prata med de anställda.

– Då har jag också möjlighet att ta med mig en polsk kollega från sektionen där det behövs eftersom det talas flera språk på arbetsplatserna.

Drygt 1400 nya medlemmar skrevs in under 2017.

Fortfarande är det många som väljer att lämna förbundet vilket betyder att medlemsantalet totalt ökade med 200.

Även om utträdena är i ungefär samma nivå som tidigare så är det fler som väljer att gå ut på grund av att de startar eget eller blir pensionärer. Det är färre som går ur för de tycker att facket gör ett dåligt jobb.

Målet med 15000 medlemmar år 2020 är helt klart nåbart. Det är viktigt att vi orkar fortsätta, det är avdelningarna som gör jobbet.

– Nu har vi Fia som pratar med de som går ur. Dels för att minska utträdena, men också för att vi ska få bättre kunskap om varför folk går ur, säger Anders Andersson.

Målareförbundet har liksom övriga LO-förbund minskat sedan 1995.

År 2016 stabiliserades Målareförbundets medlemsantal och 2017 märktes en tydlig ökning.

– Målet med 15000 medlemmar år 2020 är helt klart nåbart. Det är viktigt att vi orkar fortsätta, det är avdelningarna som gör jobbet, säger Anders Andersson och fortsätter:

– Vi behöver ytterligare jobba med att det här är en del av verksamheten – alltid. Inte ett tillfälligt projekt.