Målerimuseet

  • Foto: Tomas Nyberg

  • Foto: Tomas Nyberg

  • Foto: Tomas Nyberg

  • Foto: Tomas Nyberg

  • Foto: Tomas Nyberg

  • Foto: Tomas Nyberg

  • Foto: Tomas Nyberg

  • Foto: Tomas Nyberg

  • Foto: Tomas Nyberg

  • Foto: Tomas Nyberg

  • Foto: Tomas Nyberg

  • Foto: Tomas Nyberg

  • Foto: Tomas Nyberg

  • Foto: Tomas Nyberg

  • Foto: Tomas Nyberg

  • Foto: Tomas Nyberg

  • Foto: Tomas Nyberg

  • Foto: Tomas Nyberg

  • Foto: Tomas Nyberg

  • Foto: Tomas Nyberg

  • Foto: Tomas Nyberg

  • Foto: Tomas Nyberg

  • Foto: Tomas Nyberg

  • Foto: Tomas Nyberg

  • Foto: Tomas Nyberg

  • Foto: Tomas Nyberg

  • Foto: Tomas Nyberg

  • Foto: Tomas Nyberg

  • Foto: Tomas Nyberg

  • Foto: Tomas Nyberg

  • Foto: Tomas Nyberg

Måleriyrkets museum på söder i Stockholm stänger den 17 april. Vad som händer med de cirka 7000 föremålen som visar hantverkets historia sedan 1700-talet och framåt är ovisst.


(Video: Följ med när Målarnas Facktidning besöker museet!)

.solidtango-embed#sw1vqi0aamr { position:relative; padding-bottom:56.25%; padding-top:0px; height:0; overflow:hidden; }.solidtango-embed#sw1vqi0aamr iframe { position:absolute; top:0; left:0;}


Målaren Knut Moberg som senare blev ombudsman började samla föremål 1929.

– När han cyklade runt och förhandlade började han samla, till en början hemma. Samlingen växte och hamnade i Målarettans lokaler, berättar museets föreståndare och tidigare avdelningsordförande Jan-Erik Wigren.

Samlingen växte ur även fackets lokaler och 1970 öppnade Måleriyrkets museum på Brännkyrkagatan 71. Museet har finansierats av fackförbundet och arbetsgivarorganisationen genom avgiften Särskilt tillägg måleri som försvinner 2020.

LÄS ÄVEN: Rekord för målerimuseet

I samlingen finns tapeter, färgpigment, verktyg, penslar, dekorationsmåleri och litteratur så som räkenskaper, historik och arbetsavtal. Det mesta är från 1800-talet och framåt, men det finns också något föremål från 1700-talet.

– Arkitekter och forskare kommer hit ibland för att söka information.

Museet har öppet varje torsdag och därutöver för inbokade grupper. Besöken har ökat under åren och slog ifjol rekord med 1100 besökare. Jan-Erik Wigren berättar om en skola från Ljungby som kommer varje år.

– Jag tror yrkets historia är jätteviktigt och museet ger förståelse för hur stolta vi kan vara över vårt yrke.

Den stora skatten av föremål i all ära, men det man minns efter ett besök är de anekdoter och skrönor som Jan-Erik Wigren berättar. Exempelvis att hos besvärliga kunder lade man på lite extra tjockt med hornlim eller benlim under tapeten som istället för att torka ruttnade och blev att stinka.

Rullen uppfanns av finländaren Fride E Dahlström som tog patent på den 1939. Den slog inte igenom i Sverige, men han skickade en advokat med patentbrevet till USA, inte heller där fanns det intresse enligt advokaten.

På 50-talet kom en amerikan hit och förundrades att vi strök på färgen med pensel för på andra sidan Atlanten använde man rulle. Det visade sig att advokaten hade lagt beslag på pengarna för uppfinningen. Fride E Dahlström fick tillslut ersättning som räckte till att lösa lånen på sitt hus.

LÄS ÄVEN: Här får målare lära sig utdöende tekniker

1622 bildades det första målarskrået ”Conterfeije och Målare Embetet” som omfattade även porträttmålare och skulptörer. Inom skrået i Stockholm fick det finnas åtta målarmästare. De fick ha två lärlingar och en gesäll var. När målarmästaren dog fick änkan driva det vidare i ett år. Vanligt var att änkan därefter gifte sig med gesällen.

Skrået erbjöd sjuk- och begravningshjälp och hjälpte målare som var ute på gesällvandring. Skråsystemet avskaffades 1846. Målarna var bland de första som organiserade sig i fackföreningar, och 1887 bildades Svenska Måleriarbetarförbundet.

Många målare har också blivit erkända konstnärer. Som Uno Wallman och Sven Ljungberg. Johan Pasch var dekorationsmålare och övertog sin fars verksamhet som mäster. 1748 blev han hovmålare. Han var noga med att markera sin ställning som fri konstnär gentemot hantverkarna och vägrade betala till skrået.

– Det känns verkligen tråkigt. Även om jag kanske inte fortsatt så länge till hade jag önskat att få lämna över på ett annat sätt, säger Jan-Erik Wigren som ägnat hela sitt liv åt måleriet – först i lära hos sin farbror, sen jobb på Österlen innan han kom till Stockholm och även blev engagerad i Målarettan.

LÄS ÄVEN: Stefan Hven: ”Historien är viktig för framtiden”

Förbundets ordförande Mikael Johansson förklarar att anledningen till att det blev så snabbt beslut är att hyreskontraktet annars hade förnyats. Funderingar har även funnits på om förbundets på egen hand skulle behålla museet.

– När vi nu gått in under ett organisationsnummer är främsta anledningen besparingar och vi känner inte att vi har mandat att finansiera det med medlemsavgifterna, säger Mikael Johansson.

Det finns ytterligare två målerimuseer i Sverige men de är mycket små och har inte möjlighet att ta emot så mycket. Vare sig Stadsmuseet eller Nordiska museet har möjlighet att ta emot samlingen. Det finns de som visat intresse så framtiden får utvisa vad som händer.

– Jag hoppas någon kan ta över så det får finnas kvar komplett, helst här, men det blir nog svårt, säger Jan-Erik Wigren.

Innan museet stänger har Målareförbundet för avsikt att göra en filminspelning av en guidad visning.

Helena Forsberg
helena.forsberg@mittmedia.se