Jag går ofta och tänker på några tidningsurklipp som jag fått av en av våra tidigare avdelningsordföranden. Rubrikerna som står att läsa är bland annat ”Målare ska inte bli med barn”, ”kvinnor lämnar målaryrket” och ”jag vill bli målare, vad har hon för chanser?”

Ämnen som tas upp i dessa artiklar är allt ifrån diskriminering, att kvinnor inte passar i branschen, problem med att få till skilda omklädningsrum för män och kvinnor till att det ska startas kvinnliga nätverk.

LÄS ÄVEN: Kvinnorna kommer på bred front

Hm, hur känner jag igen detta? Jo det är exakt samma envisa frågor som vi jobbar med  idag – och då ska man veta om att dessa tidningsklipp är från mellan 60- och 90-talet. Hur ska man känna inför det egentligen? Misstro att det någonsin ska gå att få till en förändring, hopplöshet och ilska?

Ja till en början finns alla dessa känslorna i kroppen. Men sen börjar jag tänka på kvinnorörelsen och vad den under åren har lyckats förändrat i samhället. Internationella kvinnodagen är ett resultat av starka kvinnor som kämpat för sina och andras rättigheter.

Det är inte en dag att fira, det är en dag att minnas och uppmärksamma. Minnas de kvinnor som skapat en ljusare framtid för sig själv och för andra. Uppmärksamma de kränkningar och orättvisor som kvinnor fått och får utstå.

LÄS ÄVEN: Att bli förminskad på jobbet: ”Hämta en man så jag får riktig hjälp”

Ingen har under hösten och vintern kunnat missa den moderna kvinnorörelsen i form av bland annat  #metoo och #sistaspikenikistan. Vi har allt att vinna på att lyssna till det samlade kvinnovrål som ljuder att nu får det fan vara nog.

Nu är rösterna återigen höjda och ett guldläge för förändring. Glöm misstron och hopplösheten, knyt istället näven mot skyn i en symbol för kamp. För vi kan alla göra aktiva handlingar som kan leda till förändring.

Vi kvinnor kan stå upp för varandra. Vi kan stötta och stärka varandra att orka med vardagen i en mansdominerad bransch där vi varje dag måste bevisa att vi har rätt att höra till. Vi kan under våren gå till våra sektioners årsmöten och nominera de fantastiska tjejer som jag vet finns där ute. Stötta dem som kan tänka sig att ta en ledande position.

Vi kan själva ta en aktiv del av vårt förbund, vara en del av den utåtriktade verksamheten och berätta att vi finns och vi  är här för att stanna. På arbetsplatserna kan vi tillsammans säga att vi inte längre accepterar att kvinnor inom målarbranschen tjänar en procent mindre än våra manliga kollegor.

LÄS ÄVEN: Över 4000 kvinnor i byggbranschen i upprop mot sexism och sexuella trakasserier

Det är bara några exempel på vad vi som kvinnliga medlemmar i Målareförbundet kan göra för att vara med och skapa förändring. Till slut kan vi kanske bocka av frågorna från tidningsurklippen – inte bara som gamla envisa frågor utan som avklarade och glömda frågor.

Med de tankarna så släpper jag hopplösheten, sträcker på mig, knyter näven och tänker på orden från BWI-kongressen Amandla: ”Power to the woman”.