”Det är nu hög tid att regeringen gör upp med det tankegods som präglade åtta år av alliansstyre, som gjorde både sjukdom och arbetslöshet till ett individens problem”, skriver Mikael Johansson.

En av hörnstenarna i vårt välfärdsbygge, var införandet av en allmän sjukförsäkring. Föregångaren till dagens allmänna försäkring härstammar från det gamla skråväsendet, där arbetare som inte kunde jobba inte skulle hamna på bar backe, utan att kunna försörja sig själv och sin familj.

Det var såldes inte främmande för dåtidens arbetare att alla skulle vara med och bidra till de som drabbades av olycka. Denna solidaritet bottnade i insikten om att det kan drabba vem som helst av oss. Från 1700- talets skråväsende till dagens allmänna sjukförsäkring, som såg dagens ljus först på 1950-talet, har det naturligtvis hänt en hel del.

Grundtanken är dock densamma; att ta ett gemensamt ansvar för de sjuka.

LÄS ÄVEN: ”Bekämpa ohälsa – inte de sjuka”

Dessvärre är dagens sjukförsäkring full av hål och för vanliga människor helt obegripliga regler. Behandlande läkares åsikt om skadan/sjukdomens betydelse för arbetsförmågan, och möjligheten att efter rehabilitering återgå i arbete, väger lätt när prövningen sker mot ett regelverk som inte är förankrat vare sig i verklighet eller beprövad erfarenhet.

Det är uppbyggt dels kring luddiga begrepp som att arbetsförmågan skall prövas mot ”normalt förekommande arbeten”, dels hårda tidsgränser, som att prövningen ska göras efter 180 dagar. Att människor skulle bli friska av att ha uppnått en tidsgräns i försäkringen, är lika orimligt för den som fortfarande är för sjuk för att jobba, som för sjukvårdens yrkesgrupper som ägnat åratal att lära sig om hur man på bästa sätt botar sjuka och skadade.

LÄS ÄVEN: I kamp mot stora drakar – Felix har slagits mot Försäkringskassan i arton år

Redan från begynnelsen har de olika formerna av sjukförsäkringar som funnits utgått från den självklara tesen om att om man kan arbeta så skall man också göra det, och inte uppbära ersättning. I dag riskerar sjuka som uppnått en tidsgräns att bli av med sin ersättning, då de anses för friska för att få sjukpenning.

Samtidigt är de för sjuka för att kunna ta ett arbete, och faller därför mellan stolarna . Att behöva bekymra sig för sin försörjning vid sjukdom, gör återhämtningen så mycket svårare – samtidigt som det slår sönder i trovärdigheten i vårt socialförsäkringssystem.

Det är nu hög tid att regeringen gör upp med det tankegods som präglade åtta år av alliansstyre, som gjorde både sjukdom och arbetslöshet till ett individens problem. Våra försäkringar, som vi själva betalar via skatt och löneutrymmen, betraktades av alliansen plötsligt som bidrag. Sänkt skatt och sänkta ersättningsnivåer skulle lösa problemet.

LÄS ÄVEN: Fick rätt mot Försäkringskassan – Björn Jonssons besvär ska godkännas som arbetsskada

Det är därför glädjande att regeringen med socialminister Annika Strandhäll i spetsen har lovat att se över sjukförsäkringen. Mitt råd till Annika Strandhäll är ”Gör om – gör rätt”. En förutsättning för att människor skall kunna jobba fram till pension är att vi har en sjukförsäkring som betalar när du inte kan jobba.

Nöj dig därför inte med en översyn, utan se till att göra ett rejält stambyte.