• Foto: Tomas Nyberg

Det anrika Målerimuseet i Stockholm måste lämna sina lokaler senast sista september – men mycket talar för att verksamheten kommer att övertas och samlingarna hållas ihop.

Som Målarnas Facktidning tidigare skrivit om stängde Måleriyrkets museum i april sina portar på Brännkyrkagatan i Stockholm.

Sedan dess har ett hårt arbete pågått med att försöka rädda museets omfattande samlingar av tapeter, färgpigment, verktyg och litteratur – vissa daterade så tidigt som 1700-tal.

LÄS ÄVEN: TV+TEXT: Nedräkning för Målerimuseet – tar någon över samlingarna?

En ideell förening bildades exempelvis av en samling måleriföretagare, målare och kulturmänniskor, i syfte att ta över museet i samma lokaler. Vid Måleriutvecklings styrelses sammanträde 16 maj stod det dock en gång för alla klart att museet skulle behöva lämna lokalerna.

– Då såg vi att det fanns egentligen inga alternativ att vara kvar på Brännkyrkagatan. Det finns helt enkelt ingen som kan ta upp en plånbok och betala, säger Målareförbundets vice ordförande Jan-Olof Gustavsson.

Lånade utställningsföremål har återbördats till sina ägare, och resten av föremålen måste vara utflyttade senast sista september i år.

LÄS ÄVEN: Måleriyrkets museum kan gå en ny vår till mötes

Men trots att samlingarna måste flyttas talar mycket för att museet kommer att kunna drivas vidare.

– Det finns ett stort intresse av att ta över och driva museet på andra platser i Sverige. Vi har goda förhoppningar om att inte behöva kasta saker – verksamheten kommer att fortsätta, fast på annan ort. Vi känner starkt att det är så, säger Jan-Olof Gustavsson.

Förbundet hyser även stora förhoppningar om att samlingarna inte ska behöva splittras.

– Vår intention är att de inte ska delas upp, utan i de diskussioner vi har just nu så avser vi att alla grejorna kommer att komma till ett och samma ställe. Det är så det ser ut just nu.

LÄS ÄVEN: Rekord för Målerimuseet

Exakt vem eller vilka det blir som kommer att ta över samlingarna är ännu ej beslutat, men samtal pågår med ett antal  intressenter.

Trots att Jan-Olof Gustavsson tycker att det är synd att museet måste lämna lokalerna är han positiv till att samlingarna förmodligen kommer att räddas.

– Man får komma ihåg vad som var utgångspunkten, och det var att vi skulle bli tvungna att stänga och kasta sakerna. Vi tycker att detta är mycket bättre än det alternativet, säger han och fortsätter:

– Det är förstås tråkigt att arbetsgivarna inte vill ha de här sakerna och har sagt upp avtal och överenskommelser, men vi kan inte gör så mycket åt det. Vi har dock lagt mycket tid och kraft på att hitta den bästa möjliga lösningen, och vi tror att vi snart är där nu. Så på det viset känns det bra.