• Bild: Pixabay

DEBATT + SLUTREPLIK

(Mikael Johanssons slutreplik finns att läsa längre ned i artikeln.)

LÄS ÄVEN: DEBATT + REPLIK: ”Vem företräder du, Mikael Johansson?”

DEBATTINLÄGG:

Hej Mikael

Tyvärr så blev vår rubrik ersatt av en annan. Den rubrik vi skickade in löd ”Lyssna på medlemmarna – inga inskränkningar i strejkrätten.”

Vi ifrågasatte ditt och förbundsstyrelsens agerande i den specifika frågan gällande strejkrätten i vår insändare i Målarnas facktidning. Vi uppmanade er att lyssna på medlemmarna, eftersom tre avdelningar av nio har antagit uttalanden med ”inga inskränkningar i strejkrätten” som gemensam nämnare.

Det är de spontana uttryck för medlemmarnas vilja som finns, trots att frågan inte har varit uppe för diskussion på något organiserat sätt. Vi anser att inskränkningen av strejkrätten endast tjänar till att försvaga den fackliga styrkan. Uppgörelse mellan LO och Svenskt Näringsliv, som ni har skrivit under, visar på en undfallenhet mot Svenskt Näringsliv och är inte förankrad hos medlemmarna.

Den öppnar upp för avtalshoppning, att företag försöker välja det avtal som är billigast när två fack agerar på samma arbetsplats. Uppgörelsen innebär också en utvidgning av fredsplikten vilket försvårar stridsåtgärder för att efterleva avtalsbrott. Det öppnar även upp för gula fackföreningar som skapas av arbetsgivaren, på företag där det saknas kollektivavtal.

Hittills har LO-ledningen viftat bort sådan kritik, men alla som var med på nittiotalet vet att när konjunkturen vänder nedåt ändras maktbalansen på arbetsmarknaden till de stora företagens fördel.

De kommer att använda lagarna med sina advokater och pengar till att försöka pressa ner lönekostnader och arbetsvillkor. Då behöver vi solidariteten och strejkrätten.

Ur ditt svar uppkommer nya frågor; om du måste välja mellan att lyssna på medlemmarnas uppmaning: Inga inskränkningar i strejkrätten eller LO:s uppfattning att göra upp med motparten, vad väljer du och hur motiverar du det?

Alla förbund är för övrigt inte för uppgörelsen, Journalistförbundet i TCO har inte skrivit på.

I din avslutande mening skriver du att: ”hotet mot vår rätt att gå i konflikt inte kommer inifrån, utan måste sökas på annat håll.” Vi vill veta vad du menar, varifrån kommer hotet?

Att göra upp med Svenskt näringsliv bara för att de ska få det lättare att trycka ner andra kämpande demokratiska fackförbund som inte har något otalt med oss i Målareförbundet rimmar illa med den fackliga solidariteten och är en skamfläck på våra gamla fanor, där det ofta står en för alla, alla för en.

Men det finns hopp! Än är det inte försent att tvätta bort den fläcken och ändra detta dåligt förankrade beslut. Gör vi det kan vi räta på våra ryggar och stolt säga; vi är ett av de minsta förbunden, men vi står upp för våra ideal.

En för alla, alla för en!

Magnus Söderström, ledamot styrelsen avd. 3

Börje Carlsson, ledamot styrelsen sektion 4 avd. 3

Finn Ternrud, suppleant repskapet avd. 3

Mika Svedby, ledamot styrelsen avd. 3

Arash Jabbari, ledamot styrelsen avd. 3

Adam Johansson, ledamot styrelsen sektion 4 avd. 3

Anna Ekman, ledamot styrelsen avd. 3 samt ordförande sektion 4 avd. 3

Tobias Ekman, medlem avd. 3

Milan Ostovic, medlem avd. 3

Axel Erickson, medlem avd. 3

Reine Andersson, suppleant sektion 4 avd. 3

Amelie Slobo, ledamot styrelsen sektion 4 avd. 3

LÄS ÄVEN: Fack och arbetsgivare överens om inskränkningar i strejkrätten

REPLIK:

Som jag svarade i min förra replik på debattartikeln om strejkrätten, är Målareförbundets uppfattning att dagens konfliktregler balanserar makten mellan arbete och kapital på ett bra sätt. Detta är alltjämt vår uppfattning.

Jag påpekade även att den överenskommelse vi gjort med Svenskt Näringsliv är riktad mot strejkrättsutredningen för att säkerställa våra möjligheter att gå i konflikt för att träffa kollektivavtal, samt säkerställa sympatiåtgärder och indrivningsblockader.

Det kan inte rimligen vara så att författarna som bevisligen intresserar sig för konfliktreglerna och maktbalansen på svensk arbetsmarknad, kan vara ovetandes om varifrån hoten mot vår konflikträtt kommer.

Till den kretsen hör, förutom borgerliga partier, starka krafter i Svenskt Näringsliv. Det är inte många månader sedan t. ex. Liberalernas partiledare kallade oss i 6F-förbunden för militanta, och vårt sätt att använda konfliktvapnet för ett otyg.

Förvisso omdömen som jag delvis vant mig vid att höra från våra meningsmotståndare. ”Undfallenhet” som ni tillskriver oss är däremot något nytt, men det får stå för er.

Som förbundsordförande och ledamot av LO-styrelsen, har jag ansvar och skyldighet att företräda såväl förbundets som LO:s medlemmar. Författarna tycks dock mena att uppdraget med självklarhet även skall inkludera andra till LO icke anslutna fackförbund verksamma på LO:s avtalsområden; något som faller på sin egen orimlighet.

Mikael Johansson,
Förbundsordförande