Josefine Krantz: ”Vad är det egentligen för frågor som vi ställer?”

Efter att i olika konstellationer fått möjligheten att jobba med jämställdhet har jag lagt märke till en fråga som ofta kommer upp.

Kollegor ställer frågan. Det är kvinnor som frågar vad de ska svara sina kollegor när de ställer den. Den finns med som rubrik i jämställdhetsarbeten. Jag kommer på mig själv att jag känner att jag anser mig ha hittat ett riktigt bra argument för mitt arbete när jag hittar något som skulle kunna vara ett svar på frågan.

Jag förstår att de flesta funderar kring ämnet i all välmening. Men vad betyder frågan egentligen? Den lyder: ”vad kan vi vinna på jämställdhet?”

LÄS ÄVEN: Josefine och Jenny inspirerade kvinnor i världsfacket

Hade svaret varit så enkelt som att vi vinner att kvinnor får samma rättigheter och möjligheter som män så hade det varit en sak. Men det är sällan så. Frågan ä snarare ställd som vad vinner branschen, arbetsgivarna, förbundet etc på jämställdhet.

Det är här problemet uppstår. För varför ska någon annan egentligen vinna på jämställdhet annat än kvinnor i vårt patriarkala samhälle? Åter igen, är det inte nog anledning att alla människor ska ha lika värde? Utan jämställdhet är det inte möjligt.

Jag har själv många gånger ansträngt mig för att svara på frågan men nu gör den mig mest förbannad. Tar man ulven ur sina fårakläder så lyder frågan: ”vad vinner män på att ge kvinnor samma rättigheter och möjligheter som män?” Hur kan en sådan fråga höra hemma i jämställdhetsarbeten?

Jag kan förvisso se att det finns många exempel där ett tänkt jämställdhetsarbete har lett till en förbättring för personer utanför det kvinnliga könet. Ett gott exempel fick jag höra när jag var på ett jämställdhetsforum i Norge.

LÄS ÄVEN: Josefine Krantz: ”Kvinnodagen är inte en dag att fira”

En man berättade om när han jobbat på en oljerigg utanför Norges kust åt ett stort oljeföretag. Företaget hade bestämt sig för att de skulle jobba för att anställa kvinnor eftersom branschen var starkt mansdominerad. De ansåg att de behövde ”kvinnoanpassa” arbetsplatsen.

En av de saker man såg som behövde åtgärdas var några ventiler som då manövrerades med handkraft. Detta ansågs som en omöjlighet för en kvinna att klara av. Sagt och gjort så mekaniserades ventilerna. När man nästan ett år senare gjorde en utvärdering upptäckte man glädjande nog att inte bara kvinnorna på arbetsplatsen hade fått en bättre arbetsmiljö man kunde också se att sjukskrivningarna hos de manliga arbetarna hade minskat drastiskt.

Jag kan hålla med om att det skulle kunna vara ett fantastiskt exempel på vad män kan tjäna på jämställdhet. Men vad är egentligen kopplingen till jämställdhet? Är det inte bara ytterligare ett exempel som tyder på att många arbetare går till jobbet med kroppen som insats? Att vi behöver förstå att vi alla är olika utformade och att vi behöver ha inkluderande arbetsplatser som är utformade så att alla kan lämna lika friska som när de kom dit.

LÄS ÄVEN: Jenny Störvold: ”Det ska inte ta en tjej fyra år att slå sig in”

Snälla låt oss fundera över våra frågeställningar – om de är relevanta till det ämne vi tar upp. Det finns mycket som behöver förbättras inom jämställdhetsområdet, men vi behöver inte projicera in problem som inte har med kön att göra i det arbetet.

Fundera ytterligare en gång över syftet med frågeställningarna. Vad är det egentligen för frågor som vi ställer, hur kan de tolkas och vad kan de få för konsekvenser? Som i det här fallet. Ställ inte en fråga som får det att låta som att kvinnor återigen behöver överbevisa vår duglighet. Vi har haft nog av det genom skolgång, idrottsaktiviteter och arbete.

Kan vi inte som medlemmar i en fackförening komma överens om att det enda vi ska vinna på jämställdhet är jämställdhet?