• Mikael Johansson

 

Det finns ett gammalt ordspråk som säger ”Var försiktig med vad du önskar, du kan få det”. Innebörden kan tillskrivas flera betydelser, men syftar i regel till eftertanke innan man ropar på åtgärder som gör saker värre snarare än bättre.

Just nu tycker jag att politiker och opinionsbildare borde fundera på ordspråket. I det så kallade januariavtalet mellan regeringen och de två forna allianspartierna Centern (C) och Liberalerna (L) finns krav på en förändrad arbetsrätt – förvisso med reservation för att rättssäkerhet och skydd mot godtycke ska upprätthållas.

LÄS ÄVEN: Arbetsgivare vill ha fri uppsägningsrätt

Ni som läser mina ledartexter vet att jag på goda grunder är motståndare till att släppa in politiker i fråga om löner och villkor på arbetsplatserna, då detta är ett jobb för parterna.

Vi parter är själva skyldiga till att från tid till annan ropa på lagstiftning istället för att göra det vi gör bäst, nämligen att reglera genom avtal. När sedan politiker fångar upp dessa önskemål kan det bli riktigt tokigt, eftersom de som regel saknar kunskap och praktisk erfarenhet av frågorna.

Politiker har en tendens att ersätta denna brist med ett ideologiskt tankegods, som i C och L:s fall utgår från att kollektivavtal och facket per definition är något dåligt som skall bekämpas.

Den kritik som nu riktas mot turordningen med principen sist in – först ut är ett bra exempel på när debatt och verklighet inte hänger samman. Arbetsgivare vill kunna välja fritt vilka de vill behålla vid en uppsägning, och väljer då att kritisera turordningen.

Kritiken plockas sedan upp av högerpolitiker som vill presentera en enkel lösning. Det som sedan utelämnas i debatten är att turordningen bara gäller om du har kompetens för det jobb som blir kvar på företaget efter uppsägningen. Det är därför som principen är lätt att följa i våra branscher, där alla utlärda i grunden har samma kompetens.

I andra branscher är teknikutvecklingen så snabb att turordningen inte ger skydd åt den som jobbat länge på företaget. Där ligger anställningsskyddet i att få tillgång till kontinuerlig kompetensutveckling.

LÄS ÄVEN: Arbetsgivarna om LAS: ”Behövs ett yttre hot”

Vi som arbetat med uppsägningar i verkligheten vet att ingen lag eller kollektivavtalsbestämmelse kan förhindra uppsägningar och efterföljande arbetslöshet.

Det våra regleringar gör är att förhindra godtycke och osakliga uppsägningar.

Med nuvarande regler är det vare sig dyrt eller komplicerat att säga upp någon på grund av arbetsbrist. Något som kan bli helt avgörande för småföretag som drabbats av en minskad orderingång.

C och L gör det för lätt för sig när de pekar ut Lagen om anställningsskydd som roten till allt ont. Risken är stor att om C och L:s krav blir verklighet genom politiska beslut så kommer det att bli sämre för både småföretagare och deras anställda.

Det är hög tid att tala klarspråk; vill ni verkligen ta bort kravet på saklig grund vid uppsägning? Skall småbarnsföräldrar behöva välja mellan att ha jobbet kvar vid uppsägning eller vara hemma när barnen är sjuka?

Ingen –allra minst vårt samhälle – kommer att vara vinnare av att godtycke och rädsla skall känneteckna framtidens arbetsmarknad.