– Det pågår mycket forskning om nanoteknik i världen. Men det handlar mest om att utveckla produkterna. Här på NFA är vi inriktade på att se hur det påverkar kroppen, säger forskningsledare Ulla Vogel.

  •  – Det pågår mycket forskning om nanoteknik i världen. Men det handlar mest om att utveckla produkterna. Här på NFA är vi inriktade på att se hur det påverkar kroppen, säger forskningsledare Ulla Vogel. Foto: Siv Öberg

  • Eftersom säkerhetsdatabladen ofta saknar information om det finns nanopartiklar i målarfärg är det säkrast att utgå från att de gör det. Foto: Siv Öberg

  • Med en pipett sätter Jorid Sörli en droppe vätska för att mäta hur ytspänningen ändras på den konstgjorda lungan i cykler var tredje sekund. Foto: Siv Öberg

  • Tvärsnitt av en lunga från en mus som fått i sig nanopartiklar. I den mörka bilden visar pilarna var de vita nanopartiklarna från kolnanorören sitter ett år efter exponeringen. De påminner om asbest. Foto: Siv Öberg

  • Tvärsnitt av en lever från en mus som exponerats för nanomaterial. De vita prickarna visar att nanopartiklar har spridit sig från lungorna till levern.Foto: Siv Öberg

  • Objektglas med tvärsnitt av lever från möss som utsatts för nanomaterial. Forskarna vill ta reda på hur lång tid nanopartiklarna finns kvar i vävnaderna. Foto: Siv Öberg

  • Slipning:Använd andningsskydd med P3-filter vid allt slipningsarbete. Det är det bästa sättet att skydda sig mot nanopartiklar. Foto: Pressbild 3M

Produkter som innehåller nanomaterial bli allt vanligare på marknaden. De kan finnas i kläder, skor, kosmetika, däck, elektronik, byggmaterial, plastartiklar och inte minst i målarfärg.

Med nanomaterial får produkterna bättre egenskaper. De blir lättare, starkare och smutsavvisande.

Nanopartiklar finns naturligt, men kan även framställas på konstgjord väg för att ingå i olika ämnen som exempelvis titandioxid. Även dieselavgaser innehåller nanopartiklar.

LÄS ÄVEN: Helena Forsberg: ”Nanopartiklar fastnar i lungorna”

Det som gör att nanopartiklarna har så speciella egenskaper beror på deras struktur och att de är så små. En nanopartikel är mindre än 100 nanometer. Som jämförelse kan sägas att ett hårstrå är 80 000 nanometer.

Men genom att partiklarna är så små, innebär det risker när de frigörs i luften med damm. Forskning visar att en del nanopartiklar lätt fastnar i lungblåsorna. Kroppen har svårt för att göra sig av med dem och då kan det leda till inflammationer.

På ”Det Nationale Forskningscenter for Arbejdsmiljö”, NFA, i Köpenhamn har man studerat nanopartiklar sedan 2005. Här arbetar 35 personer under professor Ulla Vogels ledning. Av dem är 15 forskare:

– Internationell forskning och forskning på NFA har visat att om man får nanopartiklar i lungorna så ökar risken för hjärt- och kärlsjukdomar, cancer, KOL, astma och liknande sjukdomar, förklarar hon.

Men det innebär även en risk att andra organ skadas. Trine Berthing är mikroskopspecialist på laboratoriet. I djurförsök som gjorts på möss, visar det sig att nanopartiklarna också kan sprida sig till andra inre organ. Nanopartiklar i titandioxid syns som små vita prickar på en bild med ett tvärsnitt av levern från en mus.

– Det här mikroskopet har en förstoring på 1 000 gånger, så vi kan se ner till två nanometer. Det är specialbyggt med ljus som kommer från sidorna. Det gör att nanopartiklarna reflekteras. Då är det lättare att upptäcka dem. Med elektroniska mikroskop kan man se ända ner till atomnivå, upplyser Trine Berthing.

LÄS ÄVEN: Här är Europafackets krav inför EU-valet

De har konstaterat att nanopartiklar som är mindre än 100 nanometer kan vandra vidare till andra organ. I undersökningarna ingår även att studera hur länge nanopartiklarna stannar kvar i kroppen efter en viss tid.

På forskningscentret använder man sig också av en konstgjord lunga för att ta reda på hur ytspänningen i lungblåsorna påverkas av nanopartiklar. Den konstgjorda lungan med reagensglas är tänkt att ersätta djurförsök på sikt.

– Just nu håller vi på att undersöka hur olika impregneringsmedel påverkar ytspänningen. Ytspänningen är avgörande för hur gasutväxlingen mellan luft och blod fungerar i lungorna. Om den slås ut, kan man få akuta andningsproblem. Det inträffar flera förgiftningsfall varje år på grund av skadliga ämnen i sprayer, förklarar forskaren Jorid Sörli.

En del nanomaterial är särskilt farliga, framhåller Ulla Vogel:

-Exempelvis kolnanorör, som bland annat används för att framställa lätta och starka kompositmaterial i stötfångare till bilar. Kolnanorör är långa och tunna och kan tränga långt ner i lungorna vid inandning. De har egenskaper som påminner om asbest, säger hon.

Att måla för hand med pensel eller roller innebär inga särskilda risker att bli utsatt för nanopartiklar. De frigörs inte i vätska. Men vid sprutmålning och slipning då materialet frigörs i luften, måste man vara extra noga att skydda sig.

Vid sprutmålning ska man se till att använda friskluftsmask. Damm från olika sorters material innebär alltid stora risker på byggarbetsplatser där exponering är vanligt. Då kan nanopartiklar vara mycket farliga.

Därför ska man alltid ha ett andningsskydd med P3 filter när det förekommer damm. Eftersom nanopartiklar är så små, håller de sig svävande i luften väldigt länge och sprids lätt.

LÄS ÄVEN: LO-facken kommer inte att gå med på fri uppsägningsrätt

Det förekommer ofta nanopartiklar i färg med hög glansighet. Men hur ska man veta att det finns nano i de färger man arbetar med?

Säkerhetsdatabladen ger inte alltid tillförlitliga besked. De innehåller ibland felaktiga uppgifter om partiklarnas storlek. Och ibland saknas det information överhuvudtaget. Det är ett problem, menar Ulla Vogel.

– Måleriföretagen måste ställa krav på leverantörer och producenter. Om de inte vill uppge vilka av deras produkter som innehåller nanomaterial, då ska man säga att man kommer att byta leverantör, framhåller hon.

Säkerhetsdatablad med korrekt information är också ett viktigt underlag för den dokumentation som behöver göras av färdigmålade ytor, så att hantverkare som vid senare tillfälle ska renovera ytorna, kan få reda på vad det är för slags färg i materialet de ska arbeta med.

– Vi måste utgå från att alla färger idag består av nanomaterial i någon form, konstaterar Ulla Vogel.

I Sverige finns inget gränsvärde för nanopartiklar.

– I Danmark har vi ett gränsvärde på 10 mg/m3 som gäller för titaniumdioxid i alla storlekar. Men det är för mycket när det gäller titaniumdioxid som innehåller nanopartiklar, anser Ulla Vogel.

– I USA har National Institute for Occupational Safety and Health, NIOSH, förordat att det inte ska vara mer än 0,3 mg/m3. Det är stor skillnad, påtalar hon.

Forskningen på NFA går vidare.

– Vilka exponeringar blir det vid upphettning av material som innehåller nano? Hur farligt är det med metalloxider när de utsätts för höga temperaturer? Nu vill vi ta reda på vad som händer i olika förbränningsprocesser, säger Ulla Vogel.

Fakta

  • Nano betyder dvärg.
  • Nanoteknik handlar om partiklar som är mellan 1 och 100 nanometer.
  • En nanometer är en miljarddels meter = 0,000 000 001 meter.
  • Ett hårstrå är ca 80 000 nanometer.

Vad säger facket?

År 2015 var kemiska hälsorisker och nanopartiklar ett prioriterat område inom Målareförbundets verksamhet. Hur har ni arbetat med detta?

– De resultat som forskningen kommer fram till försöker vi sprida till våra medlemmar, svarar Niklas Holmqvist, ombudsman.

Vad ställer facket för krav på arbetsgivarna när det gäller färg som innehåller nano?

– Det är viktigt att arbetsgivarna driver på gentemot färgtillverkare och beställare för att öka kvalitén i arbetsmiljöfrågorna, säger han.

Vad säger färgtillverkarna?

Varför står det inte på säkerhetsdatabladet om färgen innehåller nano?

– Vi följer CLP förordningen och miljölagstiftningen när det gäller deklaration av innehåll. Det finns inga krav att ange nanopartiklar. Därför anger vi inget innehåll av det i våra produkter, säger Per Törnqvist, marknadschef på Caparol DAW Nordic AB.