Mikael Johansson: ”Sista akten: Ett systemskifte i arbetsmarknadspolitiken”

Redan under tidigt 1900-tal förstod politiker i Sverige, att de påfrestningar som bland annat första världskriget hade medfört krävde ett samfällt agerande för att möta en arbetslöshet som låg på drygt 30 % – och som hade kunnat leda till att samhället kollapsat.

Föregångaren till dagens Arbetsförmedling (AF) drog igång en massiv satsning på nödhjälpsarbeten och sedermera beredskapsarbeten.  Detta blev det historiska startskottet för den så ofta beundrade aktiva arbetsmarknadspolitiken.

Det är naturligtvis allvarligt när en myndighet som AF varslar 4 500 personer om uppsägning. Vad som är än mer allvarligt är den nedskärning i fråga om de åtgärder som AF driver.

När riksdagen i december antog Moderaternas och Kristdemokraternas budget, var det inte bara de stora skattesänkningarna och den skeva fördelningspolitiken som drog ögonen till sig. Budgeten innehöll även en gigantisk neddragning av arbetsmarknadspolitiken, något som beskrivs som modernisering, och effektivisering.

Effekten av detta riksdagsbeslut lät inte vänta på sig. Det är naturligtvis allvarligt när en myndighet som AF varslar 4 500 personer om uppsägning. Vad som är än mer allvarligt är den nedskärning i fråga om de åtgärder som AF driver.

Den omedelbara effekten är bland annat att de så kallade extratjänsterna i omsorgen stoppas från nyåret. Dessa tillsammans med beredskapsjobb har gett 20 000 människor med svag förankring på arbetsmarknaden ett riktigt jobb med avtalsenlig lön, till skillnad från många andra mer suspekta åtgärder, som mer gått ut på att hålla privata företag med gratis arbetskraft.

Sveriges kommuner och landsting har ett enormt rekryteringsbehov framöver, samtidigt som människor som kan jobba går arbetslösa.

Detta fångar i en mening AF:s ursprungliga uppgift, nämligen att med olika åtgärder se till arbetsmarknaden fungerar och att människor rustas för de jobb som finns, vilket innebär att arbetsgivare får tag i rätt kompetens när de skall nyanställa.

Detta är just det som är grejen; det har funkat inte bara när det gäller de nu aktuella extratjänsterna, utan även historiskt när AF var ansvariga för både AMU-utbildningar och stora satsningar på beredskapsarbeten.

LÄS ÄVEN: Ska A-kassan kontrollera arbetslösa?

Arbetsförmedlingen har alltför ofta blivit måltavlan för allt som inte fungerar. Detta trots att besluten om de stora omläggningarna är politiska.

Arbetsförmedlingen har alltför ofta blivit måltavlan för allt som inte fungerar. Detta trots att besluten om de stora omläggningarna är politiska.

Att högerpolitiker länge ansett att orsaken till arbetslöshet inte är ett samhällsproblem utan i grunden ett individproblem, är ett sorgligt men välkänt faktum. Vilket varit tydligt i den privatiseringsiver som fått råda de senaste åren.

Denna har inneburit att människor som haft behov av stöd har hänvisats till privata jobbcoacher, jobbsökarkurser med mera som påhittiga politiker har kommit på. Det är inte utan att jag tänker på det gamla ordspråket ”om man spottar på en sten tillräckligt länge så blir den våt”

Till alla opportunistiska politiker som vill prova de för stunden rådande ideologierna på arbetsmarknadspolitikens område, vill jag ge tre konkreta tips:

1. Sluta se arbetslöshet som ett individens problem

2. Titta i backspegeln på vad som fungerat, lär av det.

3. Sluta se privatiseringar och skattesänkningar som den enda lösningen på alla samhällsproblem.