Sandra Wahlin är en stolt målare
Årets Nordsjöstipendie delades ut till Sandra Wahlin. Hon berättar hur hon efter svårigheter i skolan och med psykisk ohälsa nu hittat rätt yrke.
– Känslan att jag är bra på något är fantastisk, säger hon.
Från vänster Mikael Johansson, Målarna, Johan Granath och Anis Khedhe, Nordsjö, samt Anders Andersson, Målarna, delade ut stipendiet till Sandra Wahlin under den festliga kongressmiddagen.
Sandra Wahlin hade nominerats av avdelning 3. Hon gjorde gesällprovet med fina betyget 4,71 men 5,0 på det praktiska.
Hon arbetar på Målericentralen som är en del i Celanderkoncernen. Hon är också suppleant i avdelningens representantskap.
– När jag gjorde mitt gesällprov fick jag för första gången ett betyg som jag var stolt över, som jag kunde ta hem och visa upp för min familj och mina vänner.
Hon är öppen med att hon har ADHD och psykisk ohälsa som bland annat ger henne ångest. Även om hennes diagnos ger henne problem så ger den henne också styrkor:
– När jag väl ger mig in i något, som intresserar mig, så blir jag väldigt bra på det.
När hon har en dålig dag kan det vara tufft att gå in till hyresgästen, vissa dagar kan koncentrationssvårigheterna ställa till det mer än andra dagar, hon kan få ångest under arbetsdagen och har svårt med förändringar.
– Eftersom jag berättat om mina problem kan jag be en kollega följa med mig till hyresgästen, min kollega kan hjälpa mig komma ihåg, mina chefer förbereder mig innan jag ska byta område, om jag behöver sjukskriva mig under dagen för jag mår dåligt förstår cheferna och är okej med att jag behöver smsa för jag tycker det är jobbigt att ringa.
Att avbryta arbetet klockan 9 när hon kommit igång passar inte Sandra. Därför tar hon en rast under dagen, och den tar hon klockan 11. Måleriyrkets rutiner och fasta arbetstider är något som hon behöver för att klara av att jobba.
– Det är inga stora förändringar arbetsgivaren behövt göra, det räcker att de tänker efter och har lite framförhållning. Jag känner inte att jag är en belastning – jag är ju uppenbarligen en duktig målare.
Från början hade inte Sandra Wahlin berättar om sina svårigheter. Hon började mejla med den ekonomiansvariga på kontoret – en kvinna, det kändes lättare. Efter en tid kom hon fram till att hon ville prata med cheferna och då var den ekonomiansvariga med som stöd.
Det underlättar för både Sandra, cheferna och kollegorna att hon är öppen med sina svårigheter.
– Jag tror det kan vara lättare för personer med problem att berätta för kollegorna, men inte cheferna. Jag tror att det är minst lika viktigt att man ska våga prata med dem också.
Hon hoppas att fler ska våga vara öppna och att andra ser att det går att lyckas trots att man inte tror det.
