De nymålade ytorna utsätts för en hel del skador. Det är ofrånkomligt på ett stort bygge. Av 7 000 timmar för målning beräknas 800 timmar gå till bättringsarbete på tågdepån.

I Kärråkra norr om Hässleholm, byggs Sveriges modernaste tågdepå. Den ska vara klar 2020 och underhålla samtliga 111 Öresundståg och tågen från Skånetrafiken.

Beställare är Region Skåne och NCC är generalentreprenör för husbyggnationerna. 

Projektet är uppdelat i olika entreprenader. Skanska har gjort förberedande arbeten. PK-Road har markentreprenaden och Strukton järnvägsentreprenaden.

Det är vanligt traditionellt måleri på tågdepån, men mycket större ytor än vad vi är vana vid.

David Nilsson, vd på L.O.G. Måleri

Dessutom har Region Skåne ett samfinansieringsprojekt tillsammans med Trafikverket för sträckan söder om depån in mot bangården.

Öresundstågens underhåll sköts för närvarande i Danmark, men kommer att flyttas över till den nya depån utanför Hässleholm när den blir färdig. 

Anläggningen ger runt 150 nya jobb i Skåne och har en produktionskostnad på 1,5 miljarder kronor. Totalt kommer det att finnas plats för 35 tågset. 

Här ska tågseten från Öresundståg och Skånetrafiken rulla in för rengöring och underhåll nästa år.

Den nya tågdepån består av fem byggnader: verkstad, kontor, städbyggnad, hjulsvarv, kombihall samt en mottagningsstation och en städplattform.

Allt som allt blir det 26 500 kvadratmeter golvyta samt ca 10 kilometer järnvägsspår och 41 växlar.

Måleriarbetet startade i oktober 2018. L.O.G. Måleri och Arka Golv och Måleri AB vann upphandlingen. För att klara uppdraget beslöt David Nilsson, vd på L.O.G. Måleri, att tillsammans med sin fru köpa in sig i Arka Golv och Måleri AB. Från och med 1 jan. 2019 är de delägare även i detta företag. 

– Vi har varit fyra målare här i snitt. Det har blivit några veckors fördröjning, men vi ska vara klara i vecka 27. Slutbesiktningen görs i september och sedan blir det bättringsarbeten i några veckor till, berättar han.  

– Det är vanligt traditionellt måleri på tågdepån, men mycket större ytor än vad vi är vana vid, säger David.

– Tågdepån är ett stort projekt. Det känns bra att flera måleriföretag kan hjälpas åt. L. O.G. Måleri hade inte klarat detta på egen hand, säger David Nilsson.

Lennart Gjäls och Rafal Podgorniak arbetar med spackling och målning invändigt. För att arbetet inte ska bli för enformigt turas de om med att sprutspackla, sprutmåla och rolla.

De är erfarna målare, men arbetar inte på ackord. Lennart har 206 kr i timman som lagbas. Rafal kom till Sverige 1992 och har bott och arbetat här i 13 år. Hans lön ligger på 196 kr.

Det är stora ytor det handlar om i Kärråkra. Väggarna är nio meter höga och ska behandlas två gånger. För att hinna med arbetet arbetar de ibland även på lördagar. Då är det inte så många andra yrkesgrupper på plats och lättare att komma fram, menar Rafal.

Men det har inte varit något strul. Samordningen fungerar bra och NCC tar säkerheten på största allvar. De är duktiga och tillmötesgående, berömmer Lennart och Rafal.

– Det är bara betongen som ska målas. Ståldetaljerna behöver vi inte behandla, säger Rafal Podgorniak.

Kraven är hårda. Om man inte har hjälm, skyddsskor, varselväst eller godkända skyddsglasögon får man en varning. Upprepas förseelsen blir det 10 000 kronor i personliga böter.

NCC ställer också krav på att de som arbetar från bomliftarna ska ha fallskyddssele och vara förankrade i liftkorgen. Så innan målarna fick börja arbeta behövde de komplettera sin liftutbildning med några timmar.

– Det kan hända fruktansvärda olyckor om man inte är fastspänd i liftkorgen. Om liften rycker till på grund av ojämnheter i marken, kan det bli en katapulteffekt och man kan flyga handlöst ut ur korgen. Man har inte en chans att hålla emot, säger Lennart.

Det här är det största måleriprojekt jag varit på hittills.

Tomas Matutis, arbetsledare på Darius Bygg

Innan målarna satte igång med sitt jobb, tvättades betongen ren från formoljor. Det gjordes av ett annat företag. Någon målning av stålkonstruktion eller andra detaljer av stål behöver de inte tänka på. Allt stål är färdigmålat innan det kommer till tågdepån.

– Vi har haft en del problem med byggdamm, men jag tycker faktiskt det är bättre här än på de flesta andra byggarbetsplatser som jag varit på, säger Lennart.

Darius Bygg från Litauen sköter fasadmålningen och är underentreprenör till måleriföretagen. Fyra litauiska målare jobbar i två saxliftar från varsitt håll. För dem är det vädret som bestämmer spelreglerna.

Det går inte att måla betongen om ytan är solbelyst och är det minsta regn i luften måste arbetet avbrytas, berättar Tomas Matutis, som pratar engelska flytande.

Tomas Matutis från Litauen är arbetsledare på Darius Bygg. – Jag kan prata engelska flytande men jag är inte med på byggmötena utan får information i efterhand, säger han.

Om väderleken strular kan det bli problem med tidsplanen, förklarar han. 

– Det regnade på min första arbetsdag, så det gick inte att jobba. Men det passade rätt bra. Då fick vi information och kunde gå runt och titta på projektet för att få en överblick innan vi satte igång, säger Tomas.

Fasaderna går inte att sprutmåla. Då riskerar man att färgen driver iväg med vindarna. Och när man har solen som chef måste man hålla sig på skuggsidan. Först stryker målarna skarvarna mellan betongblocken med pensel. Sedan rollas ytorna.

I Spanien var arbetsmiljön ofta dålig och i Irland hade vi inga målarkläder utan fick arbeta i våra egna jeans.

Tomas Matutis, arbetsledare på Darius Bygg

Tomas var tidigare polis i Litauen, men under den finansiella krisen 2008 sjönk lönerna och han bestämde sig för att börja arbeta som målare istället. Sedan dess har han jobbat i Spanien, Irland, Norge och Sverige. 

– I Spanien var arbetsmiljön ofta dålig och i Irland hade vi inga målarkläder utan fick arbeta i våra egna jeans. Då är arbetsmiljön och lönerna bättre i Norge och Sverige. Men det är ju mycket dyrare att leva i Norge, konstaterar han.

 Att arbeta utomlands har gett honom många erfarenheter.

– Men det här är det största måleriprojekt jag varit på hittills, säger han.

Tomas är 35 år och bor i en liten stad som heter Mazeikiai, med cirka 50 000 invånare. Den ligger nära gränsen till Lettland. Det kan tyckas långt från Hässleholm.

Men eftersom han bara har en timmas resväg från Mazeikiai till färjan i Klaipeda och han kan ägna överfarten till Karlshamn på tolv timmar åt att sova och äta frukost i lugn och ro, så går resan snabbt förklarar han.

Det ställs stora krav på samarbete för att ytan inte ska bli flammig. Arturas Masys och Vytoutas Laucius är van vid att arbeta tillsammans.

Från Karlshamn är det bara en kvart till Svängsta där företaget hyr en fyrarums lägenhet åt honom och en av hans arbetskamrater. Och från Svängsta är det inte mer än cirka en timmas resväg till arbetsplatsen i Kärråkra.

– Jag arbetar sex veckor och är ledig tre. När jag är ledig är jag tillsammans med min familj. Jag har en son på sju år och min fru jobbar inom Polisen. När jag är ledig arbetar jag med att bygga ett hus till vår familj och jag planerar att starta en egen målerifirma i Litauen, berättar han. 

Tomas trivs bra med arbetsförhållandena. Han tjänar 180 kronor i timman och företaget betalar hyran för lägenheten och resorna till och från jobbet.

– Det enda jag behöver betala är maten, men priserna i Sverige är ungefär de samma som i Litauen. Vi kan beställa mat från en restaurang och betala med swish, säger han.


LÄS ÄVEN:

När förutsättningarna är de rätta – uppehållsväder och skugga, går det undan. Tomas Matutis och Yrmantas Stengvilas arbetar snabbt och metodiskt från liften.