En kvinna med sjukersättning på 75 procent såg en jobbannons från ett bemanningsföretag som riktade sig till personer som hade inkomst från annat håll, men som ville arbeta extra.

Som krav för anställning uppgav bolaget följande: ”För att jobba på våra arenor behöver du ha en annan huvudsaklig sysselsättning, detta innebär att du idag studerar på minst 50 procent […] eller har ett annat arbete på minst 50 procent eller är ålderspensionär.” Arbetets omfattning angavs vara 20 procent.

Kvinnan kontaktade företaget i fråga. Under samtalet fick kvinnan veta att då hon hade sjukersättning till 75 procent uppfyllde hon inte det sysselsättningskrav som gällde för arbetet.

Företaget förklarade att kravet hade sin bakgrund i ett kollektivavtal som bolaget var skyldigt att följa: Bemanningsavtalet.

Kvinnan berättade om händelsen för en handläggare på Arbetsförmedlingen i samband med att hon lämnade sin aktivitetsrapport. Handläggaren uppmanade då kvinnan att kontakta Diskrimineringsombudsmannen (DO) vilket hon gjorde.

DO inledde en tillsyn mot företaget, och yrkar nu på att företaget ska betala 80 000 kronor till kvinnan, samt ansöker om stämning mot företaget, arbetsgivarorganisationen Kompetensföretagen och samtliga LO-förbund – inklusive Elektrikerförbundet och Målarna.

Diskrimineringsombudsmannen menar att det åberopade kollektivavtalets skrivningar diskriminerar personer som har en funktionsnedsättning som innebär ett hinder mot att arbeta mer än 25 procent av heltid.

DO skriver att detta inte kan rättfärdigas som ”lämpligt eller nödvändigt”, dels då den sjukersättning som personer med varaktigt nedsatt arbetsförmåga får tryggar försörjningen på samma sätt som inkomst från en annan sysselsättning, och dels eftersom kravet utestänger personer som på grund av sin funktionsnedsättning inte kan arbeta heltid och ”därför får anses ha ett mycket starkt intresse av att få arbeta i den utsträckning de kan”.