Nästa år är ett avtalsår. Inte bara för målare och lackerare, utan för drygt tre miljoner arbetare, tjänstemän och akademiker, i såväl privat som offentlig sektor.

De senaste 20 åren har industriavtalet varit normerande för löneökningarna för alla dessa grupper. Det är ingen tvekan om att vi haft en lång period av reala löneökningar, det vill säga mer pengar i börsen efter att inflationen räknats bort.

Samtidigt har inkomstskillnaderna i samhället ökat, både mellan arbetare och tjänstemän och mellan män och kvinnor.

Denna utveckling var orsaken till att LO och förbunden år 2015 enades om de så kallade långsiktiga målen, som beskriver var vi vill vara 2028.

Paradoxen är att vi är eniga i vad vill uppnå, men inte om vägvalen för att ta oss dit.

Mikael Johansson, förbundsordförande Målarna

I målen anges bland annat att löneskillnaderna mellan arbetare och tjänstemän och mellan kvinnor och män skall utjämnas.

Målarna har, tillsammans med övriga förbund i 6F, under innevarande avtalsrörelse jobbat med vår gemensamma utredning ”Lönebildning för ökad jämlikhet”.

Utredningen tar sin utgångspunkt i LO:s långsiktiga mål och konstaterar att nuvarande ordning inte förmår råda bot på utvecklingen. De med de lägsta lönerna måste tillåtas öka sina löner mer i procent för att nå samma krontal som vi övriga.

Utredningen slår även fast att det bara är genom en starkare samordning mellan LO-förbunden tillsammans med TCO och Saco som vi kan nå en ökad jämlikhet. Att samordna fjorton LO-förbund i 2020 års avtalsrörelse som är överens om var vi vill vara 2028 borde vara enkelt. Dessvärre visade det sig bli svårt.

En samordning där inte samtliga LO-förbund ingår är en vingklippt samordning.

Mikael Johansson, förbundsordförande Målarna

Representantskapet, som är LO:s högsta beslutande organ mellan kongresserna, har den 23 oktober genom majoritetsbeslut beslutat rekommendera LO-förbunden att genomföra avtalsrörelsen 2020 som samordnade förbundsförhandlingar.

På mötet stod LO:s långsiktiga mål 2028 i centrum för debatten. Det gällde både för dem som pläderade för en samordning och dem som ansåg att innehållet inte innehöll tillräckliga svar på det egna förbundets utmaningar (Kommunal och Pappers) och därför yrkade avslag.

Paradoxen är att vi är eniga i vad vill uppnå, men inte om vägvalen för att ta oss dit. Även om representantskapets beslut är en rekommendation till de fjorton förbundens styrelser, som är de som tar slutgiltigt beslut, så tyder allt på att vi inte går fram på starkast möjliga sätt i den kommande avtalsrörelsen.

Vi kommer att möta en extremt samordnad motpart som utan tvekan kommer att försöka utnyttja den svaghet vi visar genom att inte vara fullt ut samordnade. En samordning där inte samtliga LO-förbund ingår är en vingklippt samordning.

Det är ingen hemlighet att jag helst hade sett en kraftfullare låglönesatsning än den som nu finns i förslaget, men det är bara tillsammans med andra som vi kan göra nödvändig skillnad.

Mikael Johansson, förbundsordförande Målarna

Det är ingen hemlighet att jag helst hade sett en kraftfullare låglönesatsning än den som nu finns i förslaget, men det är bara tillsammans med andra som vi kan göra nödvändig skillnad, vilket var anledningen till att Målarna som förbund ställde sig bakom beslutet.

Samtidigt pågår förbundets egna förberedelser för avtalsrörelsen 2020, med möten och arbetsplatsbesök, där vi samlar på oss förslag till förbättringar i våra kollektivavtal.

Din röst är viktig för oss. Det är så vi blir starkare tillsammans.