Nyligen fick jag en indikation på att varslen i måleribranschen för första gången på 10 år ökar inför kommande vinter. Det förefaller som om varslen drabbar medlemmar på företag som är tungt exponerade mot nyproduktion.

Ofta sägs att varje sysselsatt byggnadsarbetare genererar ytterligare tre sysselsatta i arbetsmarknaden som helhet. Med samma logik drar varje arbetslös byggnadsarbetare med sig ytterligare tre arbetslösa.

Något som våra politiska beslutsfattare oavsett kulör borde reflektera över, istället för det taktiserande som verkar utmärka dagspolitiken.

Enligt Boverket råder bostadsbrist i 240 av landets 290 kommuner. Sett till befolkningen som helhet lever 94 % av Sveriges befolkning inom ett område med bostadsbrist.

Mikael Johansson, förbundsordförande Målarna

Bostadsbyggandet tappar fart, Sveriges Byggindustrier räknar med att 41 000 bostäder påbörjas under 2020. Det är drygt hälften av det behov som finns av nya bostäder.

En starkt bidragande orsak till uppbromsningen måste tillskrivas det osäkra läget som uppstod efter valet 2018, och riksdagens godkännande av M+KD budgeten.

Enligt Boverket råder bostadsbrist i 240 av landets 290 kommuner. Sett till befolkningen som helhet lever 94 % av Sveriges befolkning inom ett område med bostadsbrist.

Hyresgästföreningen konstaterar krasst i sin rapport att ”aldrig tidigare har så många varit mambos mot sin vilja!”. 2019 bor mer än var fjärde ung vuxen kvar i föräldrahemmet. Det betyder att cirka 238 000 unga vuxna är ofrivilliga mambos.

Jag är vid det här laget luttrad när jag lyssnar på företrädesvis borgerliga politiker som på allvar tror att det är marknaden, under flagg av fri hyressättning och avskaffade regleringar, som skall råda bot på bostadsbristen.

Detta är ett system som har prövats tidigare i Sverige och inte lyckats skapa annat än en ökad ojämlikhet och bostadsmisär.

Det finns en orsak till att rätten till en bostad är en del av de mänskliga rättigheterna, och är inskriven i vår svenska grundlag: Bostaden är inte vilken handelsvara som helst.

Det är inte frånvaro av politik som är lösningen; tvärtom. Vi behöver en aktiv bostads- och arbetsmarknadspolitik. Utan bostäder kan inte arbetsmarknaden fungera, eftersom företagen inte kan expandera då blivande anställda inte kan flytta till jobben.

Det enda som förmått att påverka denna utveckling historiskt är en aktiv politik, som till exempel när Sverige under 60- och 70-talet byggde miljonprogrammet, och bildade våra allmännyttiga bostadsföretag.

Det är de svagaste grupperna i samhället som drabbas hårdast av bostadsbristen. Banker och blivande hyresvärdar kräver ”garantier” i form av fast anställning och en viss nivå på inkomst för att bevilja lån eller upplåta ett förstahandskontrakt.

De som inte kan uppvisa detta, eller har uppbackning av föräldrar som kan belåna sin egen bostad för att hjälpa sina barn in på en krisande bostadsmarknad, är hänvisade till osäkra och dyra andrahandskontrakt – och tyvärr inte alltför sällan svarta affärer där hyreskontrakt förmedlas för stora summor.

På lånemarknaden finns finansbolag som till rena ockerräntor i erbjuder lån när vanliga banker nekar.

Det finns en orsak till att rätten till en bostad är en del av de mänskliga rättigheterna, och är inskriven i vår svenska grundlag: Bostaden är inte vilken handelsvara som helst.

Det finns inga marknadsliberala trolleritrick för att råda bot på bostadsbristen – den kan bara byggas bort.

Mikael Johansson, förbundsordförande Målarna

Så här inför stundande jul och nyår vill jag utmana våra politiker och arbetsgivare att ge ett löfte till nästa generation:

”Vi skall inte försämra era villkor i arbetslivet, med lägre löner och försämrad anställningstrygghet, som gör det svårare att komma in på bostadsmarknaden.”

Törs man tillfoga en önskan om ett nytt statligt bostadslån för unga vuxna? 

Det finns inga marknadsliberala trolleritrick för att råda bot på bostadsbristen – den kan bara byggas bort. 

Jag vill avslutningsvis önska dig och dina närmaste en riktigt God Jul & Gott Nytt År!