Pensionsfrågan är något som engagerar medlemmarna i Målarna. Det märks av de avtalsförslag som kommit in från förbundets avdelningar.

När jag träffar medlemmar har jag slagits av att även de med många år kvar till pension känner tvivel om där kommer att finnas tillräckligt med pengar, när det väl är dag att gå i pension.

Detta är verkligen annorlunda jämfört med för bara 10 år sedan, då pensionen knappast var något som det talades om.

Det som i sammanhanget är problematiskt är att fokus i den offentliga debatten ligger på att det är du som individ som har hela ansvaret för din pension.

Mikael Johansson, förbundsordförande Målarna

Den senaste tiden har det varit närmast omöjligt att undgå budskapet att framtidens pensioner riskerar att bli låga.

Kvällstidningarnas löpsedlar är fulla av rubriker på temat ”Så maxar du din pension”, ”Så drabbas du av de nya pensionsreglerna”. Dessa budskap kopplas ofta till beslutet om att höja pensionsålderns, som togs 2017 och som börjar gälla från och med i år, 2020.

Den lägsta ålder du kan ta ut allmän pension höjs från 61 till 62 år, för att sedan höjas varje år fram till 64 år 2026.

Jag tycker i grunden det är bra att vi talar mer om pension, för det är både viktigt och nödvändigt. Det som i sammanhanget är problematiskt är att fokus i den offentliga debatten ligger på att det är du som individ som har hela ansvaret för din pension och att så mycket kretsar kring höjningen av pensionsåldern.

Problemet för våra medlemmar ligger inte så mycket i lägstaåldern, då väldigt få av dem går i pension vid 61 år. Den genomsnittliga pensionsåldern för målare och lackerare är strax över 64 år, och tendensen är att den stiger.

LO kräver att pension skall räknas på all inkomst och inte som idag bara på inkomst mellan 25 och 65 år, något som slår hårt mot arbetare som börjar jobba tidigare än tjänstemän.

Mikael Johansson, förbundsordförande Målarna

Problemet ligger snarare i att det betalas in för lite till pensionen, både vad gäller den allmänna pensionen som kommer via skattsedeln och avtalspensionen som är en del av våra kollektivavtal.

Målarna och övriga LO-förbund har länge krävt att vi skall hålla fast vid det som var målet för den stora pensionsreformen 1994; nämligen att pensionen skall ligga på ca 70 % av tidigare lön.

Målarna såg tidigt att vi skulle behöva extra pengar i pensionssystemet. Det var därför vi på måleriavtalet redan 2007 började avsätta extra pengar till pensionen. 

Jag ser det därför inte som en slump att just frågan om pensionen blir allt viktigare. Det syns inte bara i våra egna avtalsförslag, utan även i LO-samordningen inför avtal 2020.

LO kräver att pension skall räknas på all inkomst och inte som idag bara på inkomst mellan 25 och 65 år, något som slår hårt mot arbetare som börjar jobba tidigare än tjänstemän. 

Pensionen är helt enkelt något du skall leva på när du slutar jobba; inte något du måste leva på om du blivit sjuk eller arbetslös.

Mikael Johansson, förbundsordförande Målarna

Det är nu hög tid att både avtalsvägen och i politiken på riktigt börja hantera människors berättigade oro över de framtida pensionerna. Jag förväntar mig att både sjuk- och arbetslöshetsförsäkringen anpassas till högsta LAS-åldern.

Du skall ha rätt att vara sjukskriven och arbetslös så länge du har rätt att jobba, och inte som idag åka ut ur a-kassan vid 65 år, och få en begränsad sjukförsäkring.

Pensionen är helt enkelt något du skall leva på när du slutar jobba; inte något du måste leva på om du blivit sjuk eller arbetslös.

Det är alldeles orimligt att många tvingas ta ut sitt pensionskapital, bara för att man inte längre kan jobba.

Mikael Johansson, Målarnas förbundsordförande