”Vi kan inte ha kollegor som inte är medlemmar”
"Tyvärr finns det starka krafter i samhället som vill vrida klockan tillbaka till en tid då vi stod med mössan i handen och bugande för arbetsgivaren, den som kunde sälja sig billigt kunde bli daglönare.
Den verkligheten är en realitet för många av våra kamrater ute på arbetsmarknaden", skriver Jamal Elmourabit.
”Vi har kamrater som inte vågar lämna ifrån sig sin telefon av rädsla för att inte kunna svara snabbt när ett jobberbjudande kommer på morgonen”, skriver Jamal Elmourabit.
Sverige har förändrats de senaste åren, människorna känner oro för var samhället är på väg, samhällsservice har i många delar försämrats.
Människornas rädsla och osäkerhet göder högerpopulismen som växer sig allt starkare, på bekostnad av oss vanliga arbetare.
Det första högerpopulister brukar göra när de får makten är att försämra organiserade arbetares förutsättningar att verka.
Det har tagit över 100 år av facklig kamp och många uppoffringar för att komma dit vi är idag, men det tar betydligt kortare tid att rasera densamma.
De är inte kända för att vara arbetarvänliga, det finns många exempel på detta i vår närhet. Ungern, Polen och Italien är några som fått känna på vad den politiken innebär.
En stark fackförening med hög organisationsgrad, är den enda garanten för demokrati.
Vi har tack vare den långa fackliga kampen kunnat trygga våra anställningar, säkra rätten till sjukpenning, rätten till föräldraledighet och inte minst rätten att äga vår fritid och disponera den efter egen vilja och tycke.
Om vi tillåter krafter som är arbetarfientliga att komma till makten, riskerar den modell som vår trygghet bygger på att steg för steg raseras. Det har tagit över 100 år av facklig kamp och många uppoffringar för att komma dit vi är idag, men det tar betydligt kortare tid att rasera densamma.
En fråga som alltid är intressant för arbetsgivaren är arbetstiden, de vill ha en flexibel och modern arbetstid. Flexibel ur deras eget perspektiv.
Det finns många som tycker att vi arbetare i Sverige har stort inflytande över vårat arbete. Vi som facklig organisation är stolta över de framgångarna vi gjort och vi kommer vid varje tillfälle att ta strid för de frågorna som berör våra medlemmar och försvara våra intressen.
Det är avtalsår. Det kommer att komma krav från motparten, om saker som de vill få bort och försvaga.
En fråga som alltid är intressant för arbetsgivaren är arbetstiden, de vill ha en flexibel och modern arbetstid. Flexibel ur deras eget perspektiv.
En delad tur och helgarbete är verken flexibel eller moderna den hör snarare till historieböckerna.
Även ATF och de fem ledighetsdagarna för nyanställda kommer säkert att ifrågasättas.
Vårt uppdrag är självklart att förbättra och bygga vidare på de avtal vi redan har.
Bara om vi är tillräckligt många som är organiserade och solidariska med varandra kan vi få de förbättringar vi vill ha.
Vi vet att arbetsmiljön inte är den bästa och att det finns en hel del förbättringsområden. Arbetsmiljön ska vara så god som möjligt för att ge målarna förutsättning att klara av att jobba till pensionen.
Vi ska arbeta för att avtalspensionen byggs på ytterligare.
Vi måste bli fler för att få den tyngden och den legitimiteten som krävs för att kunna mota tillbaka arbetsgivarens krav på försämringar.
Bara om vi är tillräckligt många som är organiserade och solidariska med varandra kan vi vinna den kampen och få till de förbättringar vi vill ha.
Många av de fackliga segrarna tar vi för givet. Tyvärr finns det starka krafter i samhället som vill vrida klockan tillbaka till en tid då vi stod med mössan i handen och bugande för arbetsgivaren, den som kunde sälja sig billigt kunde bli daglönare.
Det är kamrater som inte vågar lämna ifrån sig sin telefon av rädsla för att inte kunna svara snabbt när ett jobberbjudande kommer klockan sex på morgonen.
Den verkligheten är en realitet för många av våra kamrater ute på arbetsmarknaden. Det är kamrater som inte vågar lämna ifrån sig sin telefon av rädsla för att inte kunna svara snabbt när ett jobberbjudande kommer klockan sex på morgonen, kamrater som inte riktigt kan få fotfäste på arbetsmarknaden när visstidsanställningar staplas på varandra eller när andra får sin arbetstid hyvlad från dag till annan.
De här kamraterna kan inte planera för ett liv, med bostad, familj, semester. Detta är inget som vi vill ha tillbaka.
En fråga som har varit på tapeten sen januariöverenskommelsen är den planerade försämring av LAS, ett beställningsverk av politikerna och som applåderas starkt av Svenskt Näringsliv.
Detta kommer att ytterligare spä på den osäkerheten som råder på arbetsmarknad. Den typen av utvecklingen kan enbart mötas med en ökad organisering av oss arbetare och starka fackföreningar.
Då kan vi inte ha kollegor som inte är medlemmar.
Den modellen som de vill ha finns i många delar av världen där våra kamrater dagligen utsätts för kapitalets utsugning.
Den typen av utvecklingen kan enbart mötas med en ökad organisering av oss arbetare och starka fackföreningar. Då kan vi inte ha kollegor som inte är medlemmar.
Vi har något annat att erbjuda, vi har den svenska modellen. En modell som bygger på solidaritet och jämlikhet, alla ska bidra med det de kan och alla ska få efter behov. Det är svenska modellen.
Vi ska förverkliga vår vision om noll döda och skadade på våra arbetsplatser.
Alla målare och lackerare ska ha en bra avtalspension, företagens ökade vinster ska märkas i lönekuvertet.
Vi ska motverka lönedumpning, vi ska konkurrera med det vi är bäst på och inte med låga löner.
Enkla men tydliga krav.
Jamal Elmourabit
