”En spade är en spade – oavsett vad man kallar den”
"Jag kan inte riktigt förstå hur själva epitetet rasist kan vara så mycket värre än att uttrycka rasism. Men det kanske är ett enkelt sätt att gå igenom livet? Att utan moral och självrannsakan rättfärdiga sig själv och kasta skit på andra", skriver Josefine Krantz.
Jag funderar med jämna mellanrum på ordet rasist. Det är ett laddat ord och ett epitet som ingen vill identifiera sig med.
Att göra skillnad på folk och folk utifrån utseende och härkomst är en vanlig företeelse som många inte skäms över att göra.
Så länge de själva inte blir drabbade av fördomar vill säga, för då kan livet minsann inte bli mer orättvist.
Förutom den svårförstådda ekvationen hör det också till att man, även fast man helt klart ger uttryck för rasism, absolut inte vill kalla sig för rasist.
Som av en händelse är det ofta samma personer som strider för att de ska få använda N-ordet fritt.
Om jag läser i bekantas flöden i deras sociala medier är det inte svårt att hitta dem som uttrycker sig om, och lägger ut artiklar som helt klart baserar sig på, att någon är på ett speciellt vis just utifrån hur den ser ut – och att detta görs kontinuerligt.
Det är inte heller ovanligt, som många av oss känner igen, att man redan innan man uttrycker sig börjar med fraser som ”såhär får man ju inte säga nu för tiden” eller ”jag är inte rasist men”.
Så man vet onekligen att det man kommer att uttrycka är rasistiskt, och man vet med sig att man gör detta ofta. Men gud förbjude att man för det ska bli kallad rasist. Fy så kränkande!
Men som av en händelse är det ofta samma personer som strider för att de ska få använda N-ordet fritt.
”Det är väl ändå yttrandefrihet i det här landet!”
Det här är ingen ny företeelse och det är en tanke och en diskussion som jag ofta fastnar i.
Ska vi nu hitta något positivt med detta är det att innebörden av att vara rasist inte blir slentrian eller förminskas.
Jag kan liksom inte riktigt förstå hur det kommer sig att själva epitetet rasist kan vara så mycket värre för dem än att uttrycka rasism, med allt vad det innebär.
Men det kanske är ett enkelt sätt att gå igenom livet? Att utan moral och självrannsakan rättfärdiga sig själv och kasta skit på andra.
Ska vi nu hitta något positivt med detta är det att innebörden av att vara rasist inte blir slentrian eller förminskas.
Att vara rasist ska vara negativt laddat, men vi ska ändå komma ihåg att även om man inte vill kalla en spade för en spade så är det fortfarande en spade.
Josefine Krantz är målare i Örebro och förtroendevald och Mira-ansvarig i avdelning 6.
