Dramatisk minskning av utlandsfödda i facket
Andelen utrikesfödda arbetare som är med i facket har sjunkit dramatiskt. Enligt en ny rapport är det en allvarlig utveckling, eftersom gruppen ofta jobbar i osäkra branscher med dåliga villkor. Målarna har som mål att värva fler utrikesfödda – men exakt hur det ska gå till är dock inte riktigt klart.
– Det finns en distans i den naturliga kopplingen att bli med i facket. För oss finns den svenska modellen i vårt dna, säger Målarnas ombudsman Conny Andersson.
(Bilden har inget samband med texten)
Arbetare som är födda i Sverige är oftare med i facket än de som är födda i ett annat land.
Så var det inte år 2006 – då var den genomsnittliga organisationsgraden densamma för inrikes och utrikes födda arbetare: 77 procent.
Nu är bilden en helt annan. År 2019 var 64 procent av arbetare födda i Sverige med i ett fackförbund. Motsvarade siffra för arbetare födda i ett annat land var nere på 51 procent.
De har inte med sig de fackliga traditionerna från sina hemländer och har bristande kunskaper om den svenska modellen.
Den fackliga anslutningen sjunker också snabbare bland utrikes födda. En trend som inte syns i samma utsträckning bland tjänstemän, även om klyftan mellan utrikes och inrikes födda när det gäller fackanslutning ökar även bland tjänstemän i offentlig sektor.
Utvecklingen av den fackliga anslutningen för utrikes födda arbetare är allvarlig av flera skäl. Det är en av slutsatserna från den nya rapporten ”Den svenska modellen i en oviss tid” från Arena Idés fackliga utredningsprojekt ”Arbetsliv och inflytande”.
Författaren är Anders Kjellberg, professor i sociologi vid Lunds universitet. Han forskar på organisationsgrad, medlemsutveckling och kollektivavtalstäckning.
Anders Kjellberg konstaterar att en stor andel av de som nu tar sig in på arbetsmarknaden är nyanlända flyktingar utan kunskaper om sina rättigheter eller om hur arbetsmarknaden fungerar.
Att värva medlemmar bland de utrikes födda är avgörande för att öka organisationsgraden totalt.
– De har inte med sig de fackliga traditionerna från sina hemländer och har bristande kunskaper om den svenska modellen. De får också ofta tidsbegränsade, osäkra jobb inom branscher där organisationsgraden är låg och villkoren dåliga, säger Anders Kjellberg.
Taxi, hemtjänst, hotell- och restaurang. Här jobbar arbetare födda i andra länder än i Sverige. Det är ofta utsatta branscher där ensamarbete är vanligt.
Det är vanligt att fackligt engagerade kollegor befinner sig på annan plats eller så saknas helt fackklubbar.
– Här gäller det att facken rekryterar förtroendevalda bland dem som kommer från andra länder och att fackförbunden når ut till dem som inte pratar svenska så bra. Att värva medlemmar bland de utrikes födda är avgörande för att öka organisationsgraden totalt, poängterar Anders Kjellberg.
Målarna har fokus på gruppen utrikes födda och gästarbetare när de värvar medlemmar. Det är inskrivet i förbundets handlingsprogram. Exakt hur det ska gå till är dock inte riktigt klart.
Det är något som ombudsman Conny Andersson funderar kring och ska jobba med tillsammans med sina kamrater.
Vi försöker få fler engagerade som förtroendevalda från de här grupperna så de kan bli språkrör.
– Det finns en distans i den naturliga kopplingen att bli med i facket. För oss finns den svenska modellen i vårt dna.
Det är också naturligt att i ett främmande land söka sig till firmor där anställda har samma bakgrund och pratar samma språk.
Andra fokusgrupper för målarnas värvningskampanjer är kvinnor, unga och lackerare.
– Vi försöker få fler engagerade som förtroendevalda från de här grupperna så de kan bli språkrör.
Information om svensk fackföreningsrörelse och Målareförbundet finns också översatt till 11 olika språk.
Delar av denna artikel är tidigare publicerad i Arbetet, som tillsammans med Målarnas facktidning och fem andra tidningar ingår i LO Mediehus AB.
