En fråga som jag nästan alltid ställer när jag träffar medlemmar runt om i landet är om vi som fackförening gör ett bra jobb.

Många väntar sig nog inte den frågan. Men den har genom åren öppnat upp för många bra samtal, där jag fått värdefulla inspel att ta med mig i mitt uppdrag för Målarna.

Svaren jag får speglar era förväntningar på medlemskapet.

Ni har ofta höga förväntningar, och det skall ni ha. Skall jag försöka sammanfatta – med risk för att bli väldigt generell – så tycker ni att Målarna på det hela taget sköter sig hyggligt.

Ni tycker att vi skall jobba för högre löner, säkrare arbetsplatser, bättre yrkesutbildning, bättre pensioner, förbättrade villkor under resor med mera.

Det som närmast framstår som löjligt är när politiker nu, från höger till vänster, vädjar till parterna om att lösa det kaos som lagförslaget skapat.

Mikael Johansson, förbundsordförande Målarna

Ni är även tydliga med att vi med kraft ska försvara oss mot angrepp både från arbetsgivarnas organisationer och från politiken.

Det senare är just nu högaktuellt.

Målarna, tillsammans med övriga LO-förbund, har sedan 2017 försökt förhandla fram nya och bättre villkor både för trygghet på jobbet och rätt till omställning när man har oturen att bli arbetslös.

Dessvärre har vi hittills inte lyckats att nå en uppgörelse. En förhandling av detta slag är komplicerad då den ger sig in i det mest känsliga för arbetsgivarna; nämligen deras rätt att oinskränkt leda och fördela arbetet.

I detta ingår rätten att fritt anställa och avskeda, vilket ställs mot fackens krav på ökad trygghet.

Förhandlingarna gick från att vara svåra till nästan omöjliga när C och L tvingade fram ett lagförslag som lade sig som en våt filt över förhandlingarna.

Det som närmast framstår som löjligt är när politiker nu, från höger till vänster, vädjar till parterna om att lösa det kaos som lagförslaget skapat.

Ingen av er unga målare och lackerare jag har träffat tycker att vi skall befria er från tvångströjan av fasta anställningar eller, för den delen, sänka era löner.

Mikael Johansson, förbundsordförande Målarna

Ett lagförslag från en utredning som aldrig borde tillsatts gör godtycke till det nya normala på svensk arbetsmarknad. Dessutom ställer den sig ensidigt på arbetsgivarens sida.

Att döpa utredningen till en moderniserad arbetsrätt, och att som Martin Ådahl (C) kalla förslagen ”nödvändiga reformer”, framstår som otroligt cyniskt för alla som jobbar under otrygga villkor.

Att frestelsen blev för stor hos arbetsgivarna att söka stöd hos politiken råder det ingen tvekan om efter att tagit del av deras slutbud.

Att Målarna och övriga LO-förbund säger nej till en uppgörelse, som – även om den var något bättre än lagförslaget – innebar kraftiga försämringar av anställningsskyddet för våra medlemmar, borde inte komma som en överraskning för någon.

Allra minst för våra medlemmar.

Vi står i begrepp att återuppta den avtalsrörelse vi satte på vänt i våras som ett svar på den pandemi som fortfarande härjar vårt samhälle.

Oavsett vad som kommer från C och övriga högerpartiers drömfabriker vet jag vem jag skall lyssna på.

Mikael Johansson, förbundsordförande Målarna

Både måleri- och lackeringsbranschen har varit tämligen opåverkade, varför det finns goda förutsättningar för löne- och villkorsförbättringar i våra branscher.

Vi kommer att fortsätta bekämpa förslag om sänkta lägstalöner och nedmonteringen av anställningsskyddet.

Jag är inte det minsta tveksam om vad ni medlemmar tycker. Jag har nämligen frågat er.

Ingen av er unga målare och lackerare jag har träffat tycker att vi skall befria er från tvångströjan av fasta anställningar eller, för den delen, sänka era löner.

Oavsett vad som kommer från C och övriga högerpartiers drömfabriker vet jag vem jag skall lyssna på.

Mikael Johansson, Målarnas ordförande