Notera: Texten är skriven innan regeringens besked om valet att gå vidare med PTK:s och Svenskt näringslivs överenskommelse, snarare än med den så kallade Toijer-utredningen.


Vad kan man säga om partiledardebatten i SVT?

Kan Sveriges klimatpåverkan göra stora anspråk på världen? Kan integration och insatser mot segregering genomföras genom minskad invandring?

Varför måste regeringens beslut vara handfasta, när man har en borgerlig opposition som säger NEJ i riksdagen? 

Jag ställde mig själv dessa frågor och många gånger kunde jag bara skratta åt den dubbelmoral som partiledarna i mångt och mycket levererade. 

Jimmie Åkesson (SD) sade att man vill se en höjd A-kassa, fastän han gång på gång röstat emot det!

Värdigheten i dessa debatter är vad sakfrågorna landar i, och för mig finns mycket dubbelmoral som måste tas om hand.

Ulf Kristersson (M) som säger att regeringens insatser i polisväsendet är bra, samtidigt som han tycker dom är dåliga.

Ebba Busch (KD) säger sig visa omtanke för de äldre, samtidigt som borgerlig höger styr majoriteten av alla regioner (f.d. landsting), där just de äldre är majoriteten av alla Corona-offer i Sverige.

Annie Lööf (C), som påstår sig att ha läst las-utredningen samtidigt som hon har fel om just ”Saklig grund”, och Nyamko Sabuni (L) som säger sig vilja skapa en förutsättning för ett samhälle med fler bostäder, men samtidigt inte tar ansvar för förslaget om höjda hyror.

Detta finns i Januariavtalet för övrigt. Istället tar man ansvar genom tystnad eller genom att tala emot sig i dubbeladjektiv. Tystnaden är oförrättens bundsförvant.

Jonas Sjöstedt (V) var inte tyst. Han var klockren! Men å andra sidan är hans skicklighet som debattör alltid vass.

Stefan Löfven (S) var på hugget och visade mer än någonsin tydlighet i sina anföranden – utom i frågan om LAS förstås. Men ändå gavs ett besked om att han inte vill gå med på att luckra upp LAS utan att ha skapat balans i förslaget. 

Kommer han göra detta? För sin egen skull, ja! Annars är avgång ett måste, tillsammans med att nästan begrava svensk socialdemokrati. 

Arbetarvänlig politik kommer från vänstern och socialdemokratin.

Per Bolund (MP) då? Ja, han briljerade bara i miljöfrågorna enligt mitt tycke.

Värdigheten i dessa debatter är vad sakfrågorna landar i, och för mig finns mycket dubbelmoral som måste tas om hand.

Det finns ett ansvar som individ och som valdeltagare att sålla bort och inse vad de egentligen gör istället för det som sägs. 

Arbetarvänlig politik kommer från vänstern och socialdemokratin. Detta genom faktorer som att man vill lägga pengar på välfärd, höjd skatt för de rika, investera i bostadsbyggandet, mer poliser, starkare sjukvård, mer personal till äldreomsorgen, höjd pension, tryggare A-kassa och ett samhälle som arbetar gemensamt i alla stadier. 

Högerns väg är splittring. Det var högerns val att vilja lägga sig i las-förhandlingen. 

Alla röster som kunde lagts på Socialdemokraterna hade stoppat hela denna soppa. För visst vill vi alla ha trygghet i vår anställning?


Stefan Lövstrand är målare i Karlstad och förtroendevald i avdelning 6