Berra sa ”Kollektivavtalet är din enda vän”. Nu är det många år sen han sa det, det var på en facklig kurs, men jag kommer alltid bära med mig hans påstående.

Facket och kollektivavtalet är en sådan trygghet för oss arbetare.

Kollektivavtalet har även krav på oss arbetare, men som arbetare är det en trygghet att ha facket att vända sig till – och vi måste vara rädda om facket och förstå dess resurs, och kräva att det skall representera oss.

Elektrikerförbundet har nyss haft en konflikt med ett företag som ville tvinga sina anställda elektriker att vara med i annan fackförening.

Företaget ville bestämma över vilken fack de anställda skulle vara medlem i. Men nu har företaget skrivit på avtal med Elektrikerförbundet. 

Det kommer alltid att finnas arbetare som tjänar bra, men de som tjänar dåligt kommer att öka.

Nisse Lindblom, målare

Idag läser jag att tjugotvå svenska gig- och plattformsbolag gått samman och bildat Plattformsföretagen, och de tänker inte teckna kollektivavtal. De tycker att de kan göra egna avtal med arbetarna, som skall vara lika bra.

Men vem skall arbetaren vända sig till om hen inte kommer överens med sin chef?

Jag tänker också alltid när jag hör något liknande att varför skall de lägga en massa tid på att teckna försäkringar och avtal, när facket har ett färdigt paket?

Givetvis är de ute efter att sänka våra löner, hela arbetarkollektivets löner som facket håller uppe.

Det kommer alltid att finnas arbetare som tjänar bra, men de som tjänar dåligt kommer att öka.

De kommer även att vilja försämra vår anställningstrygghet. De vill inte att arbetare skall var organiserade i en stark organisation, och vi kan räkna med att arbetsgivarna kommer att öka sina konflikter mot facket när de röda partierna tappar väljare.

Risk för försämringar i LAS är ett exempel på detta.