Per-Arnes fackliga engagemang går tillbaka ända till tidigt 1990-tal, då han var förtroendevald som fackligt ombud på det måleriföretag där han arbetade.

Per- Arne blev 1996 invald som ledamot i Målarettans styrelse och kom att bli kvar i styrelsen ända till sin pension. 

Per- Arne var ledamot i förbundsstyrelsen i många år samt hade flera större och mindre uppdrag för förbundet och uppdrag i bland annat Stockholms LO- distrikt. 

Per- Arne, eller P-A som han för det mesta kallades, var något mer än bara en engagerad facklig företrädare. Per- Arne var en profil, en sådan som alla gillade, som drog till sig uppmärksamhet och som gjorde att man kände trivsel och glädje.

Per Arne kommer alltid att finnas i Målareförbundets minne som en gladlynt och skojfrisk person som samtidigt kunde vara den som högljutt vågade ta den fackliga eller ideologiska diskussionen.

Kamraterna i Målareförbundet

För P-A fanns alltid engagemanget för den svagare. Han var den som alltid tog parti för dem som hade det svårt och som behövde extra stöd och uppmuntran. P-A hade ett stort hjärta med mycket empati och förståelse och fanns tillhands om man ville ha stöd. 

Per Arne kommer alltid att finnas i Målareförbundets minne som en gladlynt och skojfrisk person som samtidigt kunde vara den som högljutt vågade ta den fackliga eller ideologiska diskussionen.

Även om det ibland var svårt att vinna en strid var det för Per- Arne inte alltid vinsten som var målet, utan rätten att få uttrycka vad man känner och tycker.

Det kommer bli svårt att fylla den roll som Per Arne hade i de sammanhang han verkade, både på avdelningen Målarettan och på förbundet, men framförallt som kamrat. 

Målareförbundets tankar går slutligen i en stund som denna till Per- Arnes närmaste, till hans fru och barn som många av oss förtroendevalda känner sedan långt tid tillbaka.

De ska veta att vi som var hans vänner alltid finns där om det är något. 

En profil och en älskad vän har lämnat oss, men minnet av honom lever.

Per- Arne Kjällström kommer alltid att finnas kvar som en ljusglimt i Målareförbundets historia.