Mikael Johansson: ”En lärlingsutbildning på svältkur”
Jag får inte sällan kritik för att ”vi” tagit bort den utbildningspremie som företagen erhöll efter lärlingens gesällprov, men det är inte Målarna som driver på för att minska arbetsgivaravgifterna. Att sätta vår gemensamma yrkesnämnd på svältkur känns ogenomtänkt och kontraproduktivt, skriver Målarnas ordförande Mikael Johansson.
Utbildningen till målare sker genom lärlingsutbildning. Utbildningen är delad genom att den föregås av en gymnasieutbildning.
Efter avslutad skola påbörjas den eftergymnasiala delen, genom att den blivande målaren anställs som lärling av ett måleriföretag. Vanligtvis sker detta i ett företag lärlingen redan kommit i kontakt med under skoltiden, dels genom praktik, dels genom feriearbeten.
Hela utbildningsperioden omfattar 6 800 timmar (ca fyra år) och är reglerad i kollektivavtalet mellan Målarna och Måleriföretagen, i en utbildningsplan som lärlingen följer ända fram till den dag lärlingen avslutar utbildningen med examen i form av ett gesällprov.
Detta sätt att hantera yrkesutbildningen har stolta anor och går tillbaka till medeltiden och det skråväsende som fanns i Sverige ända fram till 1864.
I nuläget har vi en situation där ingen avgift tas ut för 2021, eftersom vi som parter inte kunnat komma överens om detta.
Jag brukar ofta med stolthet beskriva vår lärlingsutbildning som en riktig lärlingsutbildning – till skillnad från de arbetsmarknadsprojekt och andra mer eller mindre genomtänkta förslag som från tid till annan dyker upp på politiskt initiativ.
Dessa så kallade lärlingsutbildningar saknar oftast både utbildningsmål, kontroll och uppföljning, och leder heller inte till att person blir anställningsbar som målare.
Det enda de skapar är ännu en väg med osäkra anställningsvillkor och låga löner, och de är inte sällan kopplade till generösa lönebidrag, utan krav på motprestation.
I alla länder som använder sig av lärlingsutbildning, kännetecknas denna av att vara rigoröst reglerad och kontrollerad; ibland av arbetsmarknadsparterna, ibland av staten och inte sällan av en kombination av dessa.
Utbildningsformen understöds ekonomiskt av samhället, dels genom ersättningar till företag, dels för att upprätthålla stödstrukturer och kontroll.
I Sverige och i måleribranschen har vi upprätthållit dessa stödstrukturer genom arbetsgivaravgifter.
Det finns i grunden något sunt i att alla är med och bidrar till en välfungerande lärlingsutbildning, där de företag som tar sig an ansvaret att utbilda våra framtida kollegor gynnas.
Långsiktigt är detta ohållbart eftersom det kommer att leda till en sämre lärlingsutbildning.
Det är lika rimligt att dessa företag inte ensamma skall stå för hela kostnaden för att hantera lärlingsutbildningen.
De flesta företagare jag pratar med håller med om både behovet av en reglerad lärlingsutbildning och det rimliga i en solidarisk finansiering av densamma.
Jag får inte sällan kritik för att ”vi” tagit bort den utbildningspremie som företagen erhöll när lärlingen gjort sitt gesällprov, eller den löneutfyllnad som tidigare betalades ut till företagen.
Mitt svar blir alltid att det inte är Målarna som driver på för att ta bort och minska arbetsgivaravgifterna, utan detta är det uppdrag ni gett till Er egen organisation.
I nuläget har vi en situation där ingen avgift tas ut för 2021, eftersom vi som parter inte kunnat komma överens om detta.
Att sätta vår gemensamma yrkesnämnd på svältkur, samt att flytta ut kostnader på de företag som tar sitt utbildningsansvar, känns ogenomtänkt och kontraproduktivt.
Långsiktigt är detta ohållbart eftersom det kommer att leda till en sämre lärlingsutbildning, och att måleriyrket tappar mark i konkurrens om de ungdomar som vill söka sig till framtidens utbildningar som är just yrkesutbildningar.
Mikael Johansson, Förbundsordförande Målarna mikael.johansson@malarna.nu
