Mikael Johansson: ”Pensionsoro – en valfråga 2022”
"Jag välkomnar en större politisk debatt om hur vårt pensionssystem skall kunna förbättras; inte minst för kommande generationer pensionärer. Det är osunt att 20-åringar skall behöva vara oroliga för sin pension", skriver Målarnas förbundsordförande Mikael Johansson.
Vår fackliga tankesmedja Katalys har tillsammans med Byggnads gjort en opinionsundersökning om våra förväntningar kring den framtida pensionen.
Det som framkommer är ingen rolig läsning.
I samtliga åldersgrupper märks oron över att inte få en pension som går att leva på. Oron är störst hos dem som är närmast pensionen, där 64 % av de tillfrågade säger sig vara ganska eller mycket oroliga. I den yngsta gruppen är motsvarande siffra 42 %.
Undersökningen ger även vid handen att allt fler ser frågan om den framtida pensionen som en av de viktigaste politiska frågorna.
Jag välkomnar en större politisk debatt om hur vårt pensionssystem skall kunna förbättras; inte minst för kommande generationer pensionärer.
Ingen skall behöva gå i pension för att de är sjuka eller arbetslösa.
Det är osunt att 20-åringar, som just gått ut i arbetslivet, skall behöva vara oroliga för sin pension.
I pensionsdebatten är det framför allt två frågor som sticker ut: Dels att det är fel att höja pensionsåldern, i synnerhet för de grupper som har de tyngsta jobben, dels att pensionen är för låg.
Båda förtjänar kritik och hänger dessutom ihop. De är en konsekvens av hur vårt system är utformat, där dina inbetalningar och pensionskapitalets tillväxt är helt avgörande för din framtida pension.
För att nå upp till det som var det politiska målet – att få 70 % av tidigare inkomst i pension – så måste inbetalningarna öka, både i allmän pension och i våra kollektivavtalade system.
Vi når idag upp till 60 %. Detta var något vi i Målarna insåg när vi började öka pensionsavsättningarna redan från 2007 års avtalsförhandlingar.
Detta fortsatte vi med 2020, tillsammans med övriga LO-förbund, genom förbättringar som innebär att mer pengar kommer att flyta in i systemet.
Det är osunt att 20-åringar, som just gått ut i arbetslivet, skall behöva vara oroliga för sin pension.
För den som är frisk, orkar och vill jobba betyder 1–2 år längre arbetstid en hel del rent ekonomiskt. Det är här tankefällan döljer sig, nämligen att du genom att ta pension några år tidigare får en kraftigt försämrad pension.
Jag menar att ett pensionssystem som vårt – som helt bygger på vad du tjänat in, med undantag för en i sammanhanget väldigt låg garantipension – är synnerligen dåligt lämpat för en reform som innebär att pressen läggs på den enskilde att gå tidigare i pension, som ovillkorligen straffar sig med en lägre pension.
Vårt nuvarande system borde reformeras på sådant sätt att pensionssystemet inte skall lösa problemet med att man inte orkar eller kan jobba. Detta är ett jobb för sjukförsäkringen, som även den är erbarmlig och måste reformeras.
Mot bakgrund av de planerade förändringar som sker av LAS finns även risken att allt fler kommer att tvingas gå i pension eftersom de inte får nytt jobb. Detta borde rimligen vara ett jobb för a-kassan.
Kort sagt; ingen skall behöva gå i pension för att de är sjuka eller arbetslösa.
Jag välkomnar en större politisk debatt om hur pensionssystemet ska kunna förbättras.
I den svenska debatten hänvisas ibland till Danmark, som kan ha hittat en lösning, som jag tycker verkar mycket likt vår gamla förtidspension för personer med ett långt yrkesliv i tunga arbeten.
Detta hade sannolikt hade varit en bra idé om det politiska modet och ledarskapet hade infunnits sig, att på riktigt lägga reformer på detta område, och göra upp med det decennielånga experimentet under namnet arbetslinjen.
Om den synnerligen rimliga tanken med lägre pensionsålder för de som jobbat länge och i tunga arbeten skall bli verklighet, måste vi våga prata om hur det skall gå till.
Annars riskerar många att tvingas leva på en låg garantipension, alternativt förbruka det egna pensionskapitalet.
